AXA

Milda matilda, det här är inte klokt!!

Jag och min kära löparvän Tina funderade tidigare i år på att anmäla oss till AXA fjällmaraton nästa år. Den 13 Augusti går loppet av stapeln. Vi velade fram och tillbaka och det drog ut på tiden. Det helt sanslösa hände att loppet blev fulltecknat så problemet lösta sig, kan man sig. Snopet, men vi la det bakom oss – det kommer flera lopp! Jag satte ändå upp oss på en återbudslista men hoppet om att få en plats fanns inte och jag glömde det hela….

På samma återbudslista fanns även ca 500 personer till!! Fattar inte att det är ett sånt otroligt intresse för detta lopp. KUL!

Häromdagen lottades 30 stycken återbudsplatser ut bland dessa 500.

Filmen nedan är lottdragningen som ligger på http://www.fjallmaraton.se/. Ca 4.30 in i filmen drar killen lappen med Tinas namn. Helt sjukt kul.



Har redan bokat boende och den mentala uppladdningen är påbörjad. Foten känns bättre och bättre. 2012 kommer att bli det roligaste och mest utmanande löparåret hittills för min del.

Nya träningsformer

I går tog jag en lång, rask promenad i snömodd och ymnigt snöfall. Temperaturen låg kring noll och jag hade bylsat på mig alldeles för mycket kläder. Tog några trevande löpsteg, eller rättare sagt lufssteg, emellanåt. Kändes rätt ok. Det gjorde inte ont men det kändes. Ville springa mer men jag höll tillbaka. Nu gäller det att vara försiktig!! Jag var ute i drygt en timme och fick ihop 8,5 km. Helt ok träningspass, intalar jag mig. Innan skadan hade jag inte ansett att en rask promenad kan vara ett bra träningspass inför Stockhom maraton men allt är ju relativt till vad man klarar av och har förmåga till. I kväll beger jag mig till Helex för Indoor Walking och likaså i morgon då det blir Body Pump. Hej hopp alla nya träningsformer.

Tankens kraft

Tog till slut tag i problemet med min onda fot och fixade en tid hos en ortoped. Jag var rätt övertygad om att det är en stressfraktur jag har och när läkaren undersökt, klämt och känt på mina fötter var han inne på samma sak. Smärtan finns endast där vid belastning, dvs när jag sätter i foten vid löpning. Att hoppa på ett ben funkar inte heller. Annars har jag inga större problem, känner av det ibland utan att det gör ont. Det är alternativ träning som gäller tills skadan läkt. Kan ta många, många månader. Känner en lätt panikartad känsla komma krypande när jag inser vad det här kommer att innebära... Stockholm maraton är i fara! Likaså Göteborgsvarvet och andra tidiga lopp. Inget Indalsleden nästa år!!!! Nu gråter jag nästan…
Läkare remitterade mig till röntgen. Hoppas att jag kan få en tid rätt snart. Skulle vara skönt att få skadan konstaterad.

Vad händer nu?

Från och med nu är det tankens kraft som måste få råda – Inte låta hjärnan lura in mig i en negativ tankespiral. Jag ska bygga ett starkt pannben och planera för en vinter med alternativ träning. Simning? Annan vattenträning? Spinning? Styrketräning? Indoor Walking? Skidåkning?. Möjligheterna är oändliga och jag tänker inte låta mig nedslås. Men det här blir lättare sagt än gjort, det är ju löpningen som är kittet, som håller ihop mig.

Löpningen gör att jag mår bra i kroppen, att jag blir stark och pigg, att jag håller mig frisk och kry. Löpningen gör också underverk för mitt psyke. Inga lyckopiller i världen skulle kunna ge samma effekt som ett långt löppass. Problemen löser sig, saker faller på plats, jag ser saker på andra sätt, jag blir mer positiv. Ibland tänker jag på ingenting, kommer liksom in i ett meditativt tillstånd där benen bara går av sig själva och kilometer läggs till kilometer. Hur ska jag hitta ett sätt att ersätta det här de närmsta månaderna, kanske halvåret??

Tankens kraft är enorm! Du blir vad du tänker, du känner vad du tänker – i din tanke, som du faktiskt styr av egen fri vilja, finns lösningen.

Livet utan löpning...

Löparlivet känns inget vidare. Min vänstra fot/vad/vrist/hälsena vill liksom inte dit jag vill. Det är en diffust och molande känsla. Känns på lite olika ställen från dag till dag. Vad skjutton kan det vara? Börjar känna mig lite orolig nu. Om bra precis sex månader står jag på startlinjen på Stockholm Marathon - redo att förverkliga en dröm.
Måste ta mig i kragen och kolla upp det här men hur?? Vänder jag mig till vårdcentralen kommer de att ordinera mig vila och jag kommer inte att få några svar...
Ja, som sagt, inget vidare löparliv. Ett löparliv utan löpning är inget liv. Tur att livet i övrigt glänser och glittrar och ständigt går med ett litet leende på läpparna!

Slog jag Isabella, eller..?

Sista träningen för den här säsongen med onsdgasgänget. Blev ett lite stressat pass idag eftersom det väntade After Run direkt efter träningen. Jenny bjöd på favoritbacken gånger tre i valfri gångart, med eller utan stavar. Jag känner en otrolig löpvilja efter allt promenerande jag gjort under förkylningen. Helt underbar känsla när man känner att kroppen svarar och det finns kraft att att ta sig upp för den ca 700 meter långa backen med huvudet högt och bra spänst.
Vi han med en stafett också på en perfekt - spikrak och helt plan - gångvägssnutt mellan husen i Fagerdal. Ca 100 meter gånger tre per skalle. Min första höll jag bra precis 3.00-tempo, dvs spyvarning. Slog ju faktiskt Isabella Andersson där - den snitttiden orkar inte hon hålla när hon vinner maraton... ha ha ha.

Mer musik. Det här är en favorit på min löplista.

Medicin

Jag var hos snälla farbror Doktorn idag. Nu ska den onda hostan fördrivas men starka grejer. Ingen löpning idag men jag skulle bra gärna vilja... Jag åker ner på Helex och kör ett corepass, i alla fall. Det kan väl inte skada??

Höst och hosta

Lång rask promenad på dryga sju kilometer. Hösten håller ett järngrepp om oss. Jag njuter, jag andas, jag hostar… Ja, fasen vad less jag är på den här förbannade hostan som bestämt sig för att hålla sitt järngrepp om just mig. Höst och hosta – det är det som gäller just nu!!

I går tog jag också en lång skön och mycket rask promenad och tanken och tron var att idag skulle jag vara så pass återställd att en lugn mil skulle vara realistiskt. Började också dagens tur med en dryg kilometers lätt löpning. Halsen sved och retade och nån riktig kraft i benen det fanns inte. Inte värt det, tänkte mitt realistiska och kloka jag. Fan, jag VILL VILL VILL springa tänkte den dumdristiga tjurskallen inom mig. Som tur är så har kloka Lena förmågan att visa vem som bestämmer.

Promenaden blev skön, kraftfull och fylld av positiva tankar, Hela tiden med Maria Mena i öronenen. Hade inte hört talas om henne tidigare men blev helt såld när jag såg henne på TV i morse. Håll till godo.

Saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig...

Saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig. För några veckor sedan dundrade flera tusen löpare fram över Grönsta gärde med många härliga mil framför sig. Jag var inte en av dessa lyckliga. Känns surt! Nu har det gått en tid och naturligtvis är inte det här det värsta som kan hända - Herre gud, jag är frisk och det kommer flera lopp!
Råkade ut för en lömsk förkylning som satte sig på lederna. Gick inte att springa, gjorde ont i vrister, fotleder, benhinnor och till och med i handlederna när jag sprang. Har sakta men säkert börjat ta mig tillbaka.  Rask promenad är en underskattad träningsform....
I går eftermiddag innan jag hämtade tösen på skolan sprang jag sju km och det var första gången sen det här började som jag kände att det fanns fart i benen och att jag kunde spring avslappnat och, det viktigaste, det gjorde inte ont det minsta. Underbara känsla!
I dag är det en fantastisk höstdag. Frostig gräsmatta utanför fönstret och solen skiner. Lånar bort lilla F några timmar och ger mig upp på Södra för nån mil i skogen.

Promenad

En envis, rosslande hosta har bitit sig fast. Efter en lång vecka utan träning snörade jag på mig skorna igår. Måste börja få igång kroppen. Snart bara en vecka kvar...
Tog en rask promenad med några få, lätta löpinslag. Att promenera gick bra men så fort jag började springa rusade pulsen som den aldrig annars gör. Tyder väl på att jag fortfarande har en infektion i kroppen. Men det mest oroväckande var att jag fick så ont i vristerna. En diffus, lätt värkande, stelhet... Inte bra...
Är på väg till Stockholm nu, hemma i morgon kväll, så nästa pass blir först på lördag. Jag håller tummarna för att jag är bättre då...

Förkyld...

Jag är förkyld. Har inte sprungit sen onsdag förra veckan. Känns förjävligt, rent ut sagt. Lidingöloppet bakom nästa krök. Skulle ju ta mig dit med styrka, spänst och självförtroende. Ingen styrka och spänst, kroppen känns bara slapp och trött. Självförtroendet tappade jag bort längs Sidsjöspåret förra onsdagen. Tror att det simmade ut och sjönk som en sten..

..men i morgon ska jag återerövra det. Jag ska lyssna på Mia Törnblom i nästan två timmar i morgon kväll. Borde ge nånting tycker jag. Sen kanske kraxet i halsen är tillräckligt borta tills på onsdag då jag får tanka lite löparenergi med gänget och några riktigt grisiga intervaller.

Lidingöloppet ska minsann få med mig att göra!!!!

Intensiv träningshelg

Backar tillbaka några dagar för att återge en trevlig träningshelg, träningsläger med Gilla Onsdagar!!

Varje onsdag är det intervaller i någon form med Jenny som inspirerande ledare, alltid lika strålande glad!
De senaste veckorna har det blivit mest backintervaller, både uppför och utför. Vi är många som snart ska ge oss i kast med efterlängtade Lidigöloppet så den träningen behövs verkligen.
Som extra grädde på moset hade vi en liten träningsweekend helgen som var, två pass på lördag och ett backigt långpass på söndag. Mmmm, I love it!
Några sprang Svartviksruset till att börja med på lördag. Själv jobbade jag och tog ett tidigt förmiddags pass på knappa milen. Ljuvlig morgon, tankarna rensades och kroppen fylldes av energi inför helgen.
Jobbet tog vid och när jag slutade vid sextiden var det bara snabbt hem och byta om för sen väntade löpstyrka och löpskolning vid Grodtjärn. Vi som slet och samtidigt hade oförskämt trevligt var jag, Christian, Jenny, Tina och Pernilla. Tråkigt nog hade jag inte telefonen med mig så det blev inga bilder.
Blev sen en tidig kväll för att var utvilad till helgens höjdpunkt - Kupperat långpass på Södra. En liten skara bestående av mig själv Jenny och Magdalena träffades på Sidsjönsparkering 08.30 på söndagsmorgonen. Lite sega, lite trötta men taggade och glada.



Från Sidsjön uppför, uppför mot norra via bland annat Smirnovbacken. Det var otäckt trötta ben som sakta började leta sig uppför. Riktigt blött var det också. Förstår inte hur jag tänkte när jag tog nya Brooksen och inte terrängskorna...  Sakta men säkert blev musklerna varma och krafterna kom tillbaka. Vi averkade kilometer för kilometer i maklig, behaglig takt. Väl uppe vid parkeringen vid ängen blev det fika paus. Gömd bakom en gran låg en påse med bullar, vatten, sportdryck och russin. Jenny hade riggat provianten tidigare på morgonen. Hur mysigt som helst!!!
Men ny energi bar det sen av utför, förbi NTO-stugan, slalombacken, LV5 och så småningom åter vid Sidsjön. Magdalena ville gärna komma upp i två mil så det blev ett avslutande varv runt sjön. Sen trötta och lyckliga tillbaka vid startpunkten. Fasen, vad grymma vi är!!!

Summering av en bra träningsvecka

Totalt 55 km fördelade på fyra mycket olika pass. Distans, backintervaller, långpass och slutligen snabba intervaller idag.
Men för att ta det från början.

Började jobba efter semestern i måndags. Trött och slut när jag kom hem och fastnade i soffan alldeles för länge. Mycket nära att passet aldrig blivit av. Inte alls likt mig. Brukar längta efter mina löppass. Tog mig tillslut i kragen. Är ju så väl medveten om vad löpningen gör för mig och vad trött, less och på dåligt humör jag blir de gånger som latmasken vinner och lyckas hålla mig kvar i soffan. Blev ett distanspass på ca 10 km. Rundade sjukhuset och tillbaka. Gick rätt tungt i början men fick så småningom upp farten med några riktigt snabba km. Snittade tillslut på 5.33.

Tisdag vila och på onsdag var det äntligen dags för intervaller med Jenny och gänget. Deltagarrekord, vi blev 10 pers. Så mycket roligare att köra just intervaller om man är många som kan peppa och mana på. Och intervallerna blev inte att leka med... Sidsjöbacken upp till att börja med. Sen vidare bort mot Smirnovbacken där vi körde hela backen 4 gånger. Sen hittade vi en backe inte fullt så lång och inte fullt så brant där vi körda nedförsintervaller. Kanon träning inför Lidingö!! Går att vinna mycket tid med bra teknik nedför.

På torsdag var det dags för långpass. Fick med mig både Jenny och Tina. Jag var ut på lunchen med en påse proviant som jag dumpade i ett dike vid passering ca 15 km. Vatten, sportdryck och min absoluta långpassfavorit, blåbärssoppa. Uppskattades av alla!! Vi höll ett lagom prattempo strax över 6.00 och landade på 24 km innan vi var tillbaka i stan. Turen gick E14 till Töva och därifrån över till Bergsåker och tillbaka till stan. Helt underbar tur! Mina långpass har jag alltid gjort själv men det här gör jag garanterat om.

På fredag kom äntligen tösen till mig så det blev vila både fredag och lördag. Vi har haft supermysiga dagar. I kväll har vi varit bort till mormor och jag kunde köra lite snabba intervaller. Kändes super, snittade på cirka 4.35. Härligt att känna att det finns fart i benen nu när det bara är knappa två veckor till tjejmilen.
Det blev en perfekt träningsvecka!!

Salomon Trail Tour Drakloppet



Spana in tjejen långt bak i svarta byxor och orange tröja. Det är jag det som går ut hårt i starten på Drakloppet i onsdags. Och vilket lopp det blev, riktigt jobbigt. Hade inte sprungit något sen fjälltrippen så jag var riktigt sugen på att ta ut steget och få upp lite fart. Bitvis gick det riktigt fort och bitvis precis tvärt om, jag gick i de brantaste backarna,



Tuff bana som först går längs ån bort mot Tonhallen. Där viker den av upp mot Norra bergert. Stigningen är så brant att för mig var det helt omöjligt att spring uppför. Sen slingrade sig banan uppe på Norra. Mycket nerför, mycket uppför innan man kunde släppa på de sista kilometrarna ner till stan och målgången på torget.
Några kilometer från mål, i en stenig nedförsbacke, lyckades jag trampa snett. Inte bara ett lätt snedsteg utan foten verkligen vek sig under mig. Jäklar! Otroligt nog lättade smärtan snabbt och jag kunde öka fartan igen. Tänkte inte så mycket på det här under kvällen men vaknade på natten av att det smärtade i foten så mycket att jag låg vaken flera timmar. Inte hade jag några värktabletter hemma heller... Många tankar han flyga genom mitt huvud den natten. Nu är löparsäsongen över, ingen Tjejmil, inget Lidingölopp....
Dagen efter var jag fortfarande rätt öm men det kändes ändå ok, och idag känner jag ingenting. Otroligt men sant!! Blir ingen löpning förrän tidigast södagkväll och då får det bli ett lätt pass bara för att känna sig för. Veckan därpå börjar jag jobba och har inte tösen hos mig så då är tanken att det ska bli många långa mil....

Vilken helg det har varit!

Nu har jag landat hemma och börjar smälta den gångna helgen  - och vilken helg det har vart!! En upplevelse utan motstycke. Aktiv meditation. Jag kommer aldrig så nära att tänka på ingenting som när jag springer långt och länge. Det finns heller inget tillfälle som är så bra för problemlösning, planering och fundering som under ett långt löppass. Min helg i Jämtlandsfjällen har gett mig så enormt mycket. Jag är tillbaka i civilisationen med ny energi, batterierna är fulladdade.
Några fler bilder från helgen kommer här.

Första dagen från Storulvån. Efter en ganska brant och 2 km lång stigning, planar det ut och efter 3 km når jag bron över Handölan. Nu har spänningen börjat släppa och jag kan börja njuta på riktigt.



Mäktiga Sylmassivet finns i blickfånget hela första dagen och kommer närmare och närmare. (Känns overkligt att jag för snart 10 år sedan befann mig där uppe på toppen i strålande solsken...)




Kung Karls Spira.



Vätskekontroll.





Skor som gjorda för fjällöpning.



Vilade från löpning både igår och idag men nu är suget tillbaka. I morgon är de dags för Salomon Trail Tour Drakloppet. Start på torget och med en bansträckning som går upp mot Norra berget. passar ju mig perfekt!! Känner mig taggad båda för löpning och en trevlig after run efteråt med eftersnack och lite mat och dryck.

Blåhammarens fjällstation söndag 09.00

Gårdagskvällen blev mycket lyckad med gemytlig samvaro och fantastisk god mat och dryck. Har sovit bra inatt och är nu redo att ta mig de sista 12 kilometrarna ner tillbaka till Storulvån.
Vilka dagar det har varit, vilken ovanlig och givande löpupplevelse. Inte träning, inte tävling utan något mycket mer, en helhetsupplevelse för kroppen, själen och välbefinnandet. Att springa i den här miljön har jag, helt klart, inte gjort för sista gången.

Lördag kl.11.40

Stenig stig slingrar sig fram över fjället och jag med den. Halvvägs nu till blåhammaren. Känns bra i kroppen men jag vet att det kommer att bli tufft sista kilometrarna, tuff stigning. Nu rullar vi...

Och här kommer bilden...

Sylarna fredag 19.30

Att makaroner och köttfärssås på tetra kan smaka så gott.
Krafterna börjar komma tillbaka nu. Var riktigt slut tidigare. Är fruktansvärt trött i fötterna och i vristerna och även ryggen känner av dagens strapatser. Jag rodde faktiskt inte att det skulle vara så här jobbigt. STOR skillnad mot att springa 16 km i normal terräng.

Fick sällskap till middagen med ett trevligt par från Uppsala. Återigen- friluftsfolk är såååå trevliga.

Nu ska jag slappa några timmar, läsa och bara njuta av utsikten. Bilden nedan är tagen genom fönstret som jag sitter vid just nu. Sylmassivet är mäktigt!

16.28, snart framme.

Ett litet, litet hål på himlen där solen kikar fram. Sitter och lyssnar på en porlande bäck, 3 km kvar till Sylstationen. Helt underbar dag. Inte en enda droppe regn. Jag är så otroligt tacksam och lycklig över att jag sitter här nu.

15.12

Hej vad det går bra. Motvind. mycket stenigare än vad jag minns. Njuter.... Och en sak till- jag älskar fjällmänniskor, trevligare får man leta efter. Dags att dra vidare...

Fredag 5/8 14.01

Ryggan väger knappt tre kilo. Nu drar jag upp på fjället. Ca 15 grader, lätt vind, molnigt, men uppehåll. Nu ska jag njuta av storslagna vidder och av tystnaden.

Sopplunch

Nu närmar jag mig Storulvån. Lite fjärillar i magen av förväntan. Just nu lunch i Järpen på ett litet café. En högst ordinär gulachsoppa..

Någon som förstår jämtska?

Löpning för kropp och själ.

I morgonbitti bär det av på löparäventyr. Kort ser det ut som följer.
Lämnar hemmet vid 8-tiden för att sen köra de 35 kilometrarna upp till Storulvån. Blir lunch på vägen nånstans. Räknar med att vara startklar vid 2-tiden. Då väntar 16 kilometers löpning upp till Sylarna. Väderprognoserna svajar hit och dit men just nu ser det ut som om dagen ska bjuda på mest uppehåll.  Härlig löpning väntar och sedan en rogivande kväll. Bär faktiskt med mig en god deckare.
Ser ut som om det väntar sämre väder på lördag. Min dagsetepp består då av 19 kilometer innan jag når Blåhammaren. Planerar att ta det lugnt på morgonen, äta en lång frukost, låta alla vandrare komma iväg.  Klockan 18.00 serveras middag på Blåsis - Den ser jag fram emot.
Sen på söndag är det inte mer än 12 kilometer ner till Storulvån.
Nån sa, men vad ska du göra av all tid du får över? Det där tar ju inte många timmar för dig att springa!!
Det är ju liksom det som är grejen. Det här gör jag både för kropp och själ. Jag har inga problem att göra ingenting, läsa en bok eller bara njuta av få vara i fjällmiljö.
(Korta rapporter kommer under helgen, via mobilen)

Långpass i bilder



Först bort mot Hulistugan. Sen spåret genom skogen ner mot Granlo. Där tog jag höger och fortsatte mot Bergsåker. Bilden är tagen på stigen som går ner mot Selångersån. Solig, härlig dag. Benen kändes lite tung så här i början...









Vägen  in mot stan är mysig att springa och ån ligger vackert inbäddad i grönskan. Mötte många löpare, cyklister och söndagspromenerande Sundsvallsbor.



Vid Mittuniversitetet korsade jag ån och sneddade upp mot Norra Berget. Klockan visade nu bra precis en mil. Benen kändes ok. Tog det väldigt lugnt och bara njöt av stunden och solen.



Här börjar jag den branta stigningen upp mot Norra. Många branta trappor slingrar sig upp för berget. Men det är värt all möda för väl uppe väntar en fantastisk utsikt.





Sprang inte ända upp utan vek av så jag kom fram vid vandrarhemmet. Visst är det en vacker stad vi har?



Inte lika vackert...Sundsvalls sjukhus - Här blev det kisspaus och påfyllning av vattenflaskor. Klockan visade ca 13 km.



Vände tillbaka ner mot stan. Tog vägen förbi Balders och ner genom villaområdena och kommer strax ner på Tivolivägen som tar mig ner till stan igen. Sprang ner mot ån igen och följde den på andra siden tillbaka mot Mittuniversitetet. Där fortsatte jag vägen mot Granlo.



Ca 18 km nu och magen börjar kännas tom. Stannade till på macken i Granlo för lite proviantering. Sprang vidare och var snart framme vid stigen som går genom skogen tillbaka upp mot Hulistugen och därifrån är det bara en km kvar hem. 22 km fick jag ihop. Känner mig otroligt nöjd. Känslan och tröttheten i kroppen är underbar. Det här bådar gott både inför den kommande helgens äventyr och för Lidingöloppet.

Och mina nya skor klarade premiärturen galant!!!

Äntligen



Äntligen!

Tassar omkring här hemma i mina nya, fina, blanka, rena Brooks Adrenaline. Kommer på mig själv med att småle lite fånigt hela tiden. De sitter som gjutna på mina fötter.
När jag lämnade tillbaka de Asics jag provat i 30 dagar (tom sprungit Göteborgsvarvet...) hos Intersport (utnyttjade deras nöjdkundgaranti) blev jag bemött med viss skepsis och misstro. Inte så att det sas direkt och det var absolut inga problem att få lämna tillbaka skorna, men kommentarer som  "märkligt....det här är ju ändå en av världens mest sålda sko, inte bara till motionärer, såå....underförstått, jag tror inte riktigt på dina argument. Jag var nämligen inte nöjd på en fläck - de skavde på ovanfoten, klumpiga, slöt dåligt runt foten, brännande känsla när jag sprang , etc etc...
Det är ju tur att vi inte är stöpta i samma form allihopa. Jag är definitivt stöpt i Brooksformen och helt klart inte i Asicsformen.


Kan knappt bärga mig tills i morgon när underverken ska få sin premiärtur. Det är läge för långpass så skorna ska få bekänna färg på en gång, pang på bara!!

Semesterveckan på turné med bland annat Kolmården och besök i Västerås och kära vänner i Stockholm har varit super. Har blivit en del löpning också. Körde bland annat ett kul intervallpass med syrran och svågern. 6 *600 meter där jag lyckade snitta intervallerna på 4.35. Inte illa, måste jag säga, riktigt bra där!!

Nu längtar jag långt och lugnt. Får se vad morgondagen har att erbjuda.



Löpning och bad

Pågår stretching på hög nivå. Min kära syster och jag sprang ca 5 km till badet i går förmiddag, badade och hade skoj hela dagen med barnen och sen löpning tillbaka hem ca 6 km. Härligt med semester och härligt att få träna med älskade söstra mi!

Semester

Varit på resande fot några dagar. Avverkat bland annat Kolmården. Har inte tränat nu på tre dagar. Tycker att det känns i kroppen. Tycker att jag tappar hållning på bara några dar om jag inte springer. Imorgon ska det bli löpning av. Är hos syster i Västerås och vi hade tom tänkt oss både ett förmiddagspass och ett eftermiddagspass. Blir kanon!

Ett riktigt dåligt pass

Mamma tog tösen nån timme igår kväll så det blev att pass igår ändå. Tanken var att det skulle bli ett distanspass i ca 5.20-5.30 fart, 11-12 kilometer. Nu blev det inte riktigt så....
Jag väljer att skylla få skoföljetången för nu är det verkligen kris. Sprang igen i mina förrförra skor och det blev ren katastof, kändes som jag sprang direkt på asfalten. Ont i vrister, benhinnor, knän och en allmänt stapplande löpning. Ingenting stämde. Fick ihop en mil på en timme!
Idag blir det vila. Vi packar och förbereder för semestertripp!

Heja Stadium!

Skorna jag beställt är slut hos leverantören. Blir så less. Det verkar inte som det är meningen att jag ska ha nya skor. Det är total panik just nu. Mina senaste, totalt trasig Trance, är helt omöjliga att springa i . Har gått över till de jag hade innan!!! Sprang lite snabba intervaller i går och det blev så tydligt att skorna är helt slut, kände av benhinnorna också som jag aldrig brukar göra.
Tidigare på säsongen var jag på Stadium och klämde på ett par Brooks Adrenalin. Kändes ok men jag var tveksam och läget var liksom inte lika akut då. Jag har ju provat, Acics, har provat Nike, har provat New Balance och säker nån fler också och aldrig varit så nöjd som med Brooksen.
Ringde Stadium idag för att kolla vad som finns kvar. Var inställd på att det skulle vara totalt urplockat och mina aningar besannades så klart!! Ringde Stadium Västerås, åker dit  till helgen. Inte där heller blev det napp men killen jag pratade med var otroligt hjälpsam och serviceminded. Där har dom en säljare att hålla hårt i!  Han letade runt och hittade ett par Brooks Adrenalin i min storlek i nån Stockholmsbutik. Skorna är på väg hem till mig nu. Dessutom som extra grädde på moset är de nedsatta till 699. Tack, tack säger jag!!
Men, ett stort men, jag tror inte på det här förrän jag har skorna på mina fötter...

fjällämmel

fjällämmel

Jag vill också...

Brooks Trance 9



Nu har jag beställt nya dojor. Brooks Trance 9 snart på väg till mig!! Snygga, eller hur???

Nu är det bara att vänta och längta. Beställde på fruugo.se. Ny site för mig men en av få där det går att beställa Brooks. Vet att det finns en nyare modell av denna, Trance 10, men den skulle de ha 1200 för och denna fick jag för ynka 700. Snål-lena kröp fram och klickade på beställknappen.. Men jag tror det här blir superbra. Har varit så otroligt nöjd med de två tidigare "årsmodellerna".



Sköna intervaller

Är så trött, skönt trött i kroppen. Kört intervaller i kväll med Jenny, Tina, Helene och Stefan. Först lätt jogg bort till Sidsjöbacken. Sen hela backen upp i ett svep.  Bet bra i benen, kan jag säga. Därefter intervaller runt en 500 meter lång, kuperad slinga. Tre varv åt ena håller, tre varv åt andra hållet. Vi avslutade med en liten stafett. Sen lätt jogg tillbaka.
Jag bara gäspar och gääääspar - dags att krypa i säng tror jag....

Dags att ta farväl

Efter 120 mil ska mina underbara Brooks Trance 8 få gå i pension. Dags att ta farväl, snyft.. Vi har haft många härliga löpturer tillsammans men som synes så är det hög tid att avbryta sammarbetet. Idag blev det en mil i bra tempo, snitt på 5.18. Har vilat i två dagar efter halvmaran i lördags men trots det så kände jag mig inte riktigt sugen på löpning ikväll. Slumrade till och med en stund i soffan innan jag tog mig i kragen och fick på mig träningskläderna. Blev en underbar tur, full av energi. Jag får inte låta mig luras av att slöfocken sitter på ena axeln och vill hålla mig kvar i soffan. Han är korkad och vet inte vad som är bäst för kropp och själ, men det vet jag - Det är därför jag SPRINGER!

Jordgubbsloppet



Årets upplaga av Jordgubbsloppet i lilla mysiga Jättendal blev varm, solig och mycket trevlig. Kanonväder, sommar, jordgubbar, trevliga människor och sprudlande löplust!

För andra året i rad erbjöds också halvmarathondistans och för andra året i rad stog jag på startlinjen. Vi var 12 damer som kom till start och kanske dubbelt så många herrar.

Varmt var det, riktigt tryckande värme bitvis. Brukar inte ha några jätteproblem med värme, är bra på att dricka. Stora delar av banan är flack men de avslutande kilometrarna kan ta knäcken på vem som helst - Långa sega backar och värme är ingen optimal kombination....

Första kilometrarna gick lite trevande. Efter ett tag kom jag upp i rygg på två löpare som höll bra tempo, nästan för bra. Äh, tänkte jag, går det så går det - jag hakar på så lännge jag orkar. Första milen gick på ca 54 minuter - så fort har jag aldrig sprungit första milen på en halvmara tidigare men det kändes ok, banan var flack, solen sken, benen gick bra, sinnet var lätt och njutningen total.

Efter en dryg mil var jag tvungen att dra ner på tempot. Vet ju att efter passering i Mellanfjärden efter ca 15 km är det tuffa kilometrar mot mål. Och det blev riktigt tungt på slutet, hade inte mycket kraft att hålla tempot uppe, tappade tid. Fick en sista enegikick i den sega backen upp mot mål där hela gänget stog och hejade fram mig - Underbara ungar!

Förra året gick jag i mål på 2.05.nånting.. och målet för i år var att förbättra det resultatet. Och det gjorde jag, med råge - Är superhöjd med 2.00.40 - jag säger stort tack till draghjälpen jag fick på första halven av loppet!

Jordgubbsloppet är ett litet, mycket trevligt och välorganiserat lopp som vi kommer att återvända till.

Nästa år ska jag ta mig under 2 timmar, var så säker!





Det var inte bara jag som sprang. Här står Frida i vit tröja i första startled i Lilla Jordgubbslobppet. Supertaggad precis som kusin Isak i ljusblå keps precis bakom. Kom igen nu ungar!!

Frida kämpar på bra och ger allt med draghjälp av moster Mia

Tre superduktiga kämpar med välförtjänta medaljer. Inget lopp har så underbara medaljer som dessa - Otroligt fina träjordgubbar! Kusin Lukas sprang i år 2,5 km för första gången och gick in på en tolfte plats. Imponerande!

Hela gänget som sprang - Jag, Mia, Isak, Lukas och Frida.

Hur vi firade våra fantastiska prestationer??? Med jordgubbstårta, så klart!

Så tacksam

Ibland kan jag känna en sån enorm tacksamhet över att jag kan och har lusten till att springa. Tacksam över att jag kommit dit jag är idag. Att löpning blivit ett behov, en ventil, ett sätt att rensa tanken och samla ny energi. Utan löpningen i mitt liv skulle jag inte fungera. Löpningen gör mig pigg när jag är trött och nere. Löpningen öppnar upp för nya tankebanor, ger hjärnan möjlighet att tänka nytt och kreativt.

I morgon är det Jordgubbsloppet och vi ska springa både jag och Mia och alla barnen.
Ska bli underbart!!!

Löpning och kantareller

När solen värmer och jag får vara i skogen med löparskor på fötterna och alla bekymmer lämnade därhän då mår jag gott!!

I lördags när jag rände i skogen uppe på Södra stötte jag på en enorm koloni av små, små, mycket små kantareller. Men dom var många, så många att det var värt ett besök till. De fick växa på sig några dagar och ikväll gav jag mig ut igen.
Vi har haft ett fantastiskt väder idag. Varmt och strålande sol så jag såg verkligen fram emot att få svettas ordentligt.

När jag drog mig upp mot södra och stillheten mötte jag glada sommriga människor på väg åt motsatt håll - Sundsvalls gatufest invigs ikväll. Det kan ni ha, tänkte jag och tänkte på mina kantareller ...

Med ryggan på drog jag iväg i ganska lugn takt mot mitt nyfunna kantarellställe. Kunde ju mycket väl vara så att någon annan hunnit före för de växte precis vid stigen. Trodde jag hade full koll på vart det var jag sett dom jag sprang kilometer efter kilometer och insåg snart att jag helt enkelt missat dom. När jag vände och kom från samma håll som i helgen såg jag dom direkt. Underbara men fortfarande ganska små.

Det blev två små goda toastar ikväll och litegrann i matlådan. Såå gott!!

Väl tillbaka vid bilen hade jag fått ihop 5 km lätt löpning. Nöjd? Med kantarellerna - Ja. Med löpningen  - NEJ!.
Av med ryggan,  påfyllning av vätska och iväg igen...
Blev ytterligare fem i ganska bra tempo, ca 5.10.

Nu blir det vila två dagar sen väntar trevliga Jordgubbsloppet på lördag. Halvmaran för min del. Det blir grejer, det. Siktar på att förbättra tiden från ifjol, i alla fall. Ganska tuff bana..

Nedräkning

Nu är boende mm bokat och klart för min kommande löparresa till Jämtlandsfjällen!!!!


Startar tidigt, har ca 35 mil att köra upp till Storulvån. Äter en lunch på vägen eller kanske på stationen och räknar med att vara igång till senast två. Jag har då 16 härliga kilometer framför mig innan jag når Sylarnas fjällstation. En lugn, skön, avkopplande kväll väntar. Egen mat får jag köpa där och laga i självhushållet. Boende har jag i flerbäddsrum. Inte optimalt men med ett par väl fungerande öronproppar blir det inga problem.

Jag sover ut och äter en rejäl frukost. Frukost serveras på stationen. Tar det lugnt. Låter alla vandrare dra iväg och lämnar stationen vid 11-tiden skulle jag tro.

Dag två väntar 19 km löpning innan jag når Blåhammarens fjällstation. Har inte riktigt koll på hur lång tid det kommer att ta men kommer att ta det lugnt med många pauser för att njuta av lugnet på fjället… På Blåhammaren äter jag en god middag och somnar förhoppningsvis som en stock!!!

Ytterligare en lugn morgon med lång frukost. Har bara 12 km löpning kvar sen ner till Storulvån och det är bara nerför.

Känner att det här kommer att bli helt super, en resa för kropp och själ. Nedräkningen har börjat – Om exakt en månad åker jag!!!!

Varvet och Maran

Måsta göra slag i saken och anmäla mig till nästa år...
Både till Varvet och till Stockholm. Livet är fullt av utmaningar och nästa års stora blir 42 km på Stockholms gator.

Tre veckor mellan loppen känns lagom.

Undrar just vilken färg det blir på flaskan nästa år. Har några stycken i min samling.

Lite stel i kroppen idag

Axlarna ömmar en aning. Fram emot kvällen tror jag nog att jag ska vara redo för ett lite lugnare pass. Vill ut i skogen igen..

Mot nya äventyr

Nu är det dags att blåsa liv i mitt skrivande igen. Månaderna går och livet lika så. Mil läggs till mil och löparventilen hjälper mig när mycket annat går tungt.

Firade midsommar med att tillbringa några dagar på helt fantastiska Storulvån i Jämtland. Sprang bland fjällbjörkar, på spångar och upp på kalfjället. En tanke väcktes där på fjället när jag kryssade fram bland bäckar och stenar...Här vill jag springa mer, mycket mer....

Min blogg kommer nu mest att handla om detta äventyr som ska bli verklighet i mitten av augusti - jag ska springa Jämtlands triangeln som jag vandrat med tung rygga så många gånger tidigare.

I dag har jag varit ut på långåass, 19 km. Invigde min nyinköpta Lundhags löparrygga som ska bli min följeslagare på äventyret. Funkade super!!

Södra Berget har många härliga backar - Ett måste inför fjällöpning

Min nya löparkompis

Precis avklädda efter 19 km löpning

Precis blivit fria från sitt innehåll efter 19 km löpning

Hej hopp, vad jag är glad idag!!!

Äntligen ett långpass!

Ja, långpass, förresten... Egentligen tycker jag inte att 15,5 km är ett långpass, men med tanke på hur min träning sett ut den senaste tiden så får det räknas som ett långpass ändå. Snittade på 6.10. Kändes ok. Körde kilometer 12-14 i mitt tänkta Göteborgsvarvstempo, ca 5.40. Fy så tungt det gick... Nu har kampen mot Sub 2 på varvet börjat och jag tror absolut att jag kan fixa det. Efter dagens pass inser jag att jag har en del att göra för att nå mitt mål, minst sagt. Underbara utmaning!

Ska föraöka få ihop ett par mil nästa vecka också innan det på söndag bär av till Portugal och Monte Gordo. Ska bli underbart!

Den femte årstiden

Den femte årstiden är på ingång - Vårvintern!
Vägarna tinar fram, milda dagar och suget efter snabbare löpsteg smyger sig på.

Idag tog jag fram mina Brooks som fått vila några månader. Vilken skillnad! Körde vårens första intervallpass. Inget avancerat. 8 * 600 meter med 200 meters vila mellan. Trodde att jag snittat intervallerna på 4.50 ungefär men inte. Snittade nog på 5.10-5-15 ungefär.  Lite surt men vad kan man vänta sig egentligen - har inte kört intervaller sen i höstas!  Det viktiga idag var känslan, värmen och den underbara asfalten. I love it!

Om två veckor åker jag och kära syster ner till Monte Gordo för en veckas egotipp. Morgonjogg på stranden, slappa,  bergspass, intervallpass, läsa, pricka tiden, långpass och bara ladda batterierna.

Kolla in morgonjoggen nedan - Snart är det jag som lufsar fram i soluppgången.

Sköna Söndag

Först en lång, slöig förmiddag med bästa lilla tjejen. Sen snöskottning inklusive en svårforcerad plogvall vi fått under natten. Ett litet träningspass, kan man säga!

Sen har tösen varit på bio med morfar och sett Trassel.
Jag passade på att ta ett lugnt, långt, välbehövligt rensaskallen-pass. Fantastiskt skönt. Eftermiddagsolen sken och sjönk sakta.Tempraturen låg på några minusgrader. Perfekta förhållanden förutom underlaget. Är såååå less på snömodd nu.

När jag springer långt kommer jag ibland in i nåt slags meditativt tillstånd. Benen går av sig själv och i tanken befinner jag mig någon helt annan stans. Svårt att säga vart. Jag tror att det är det närmaste jag kan komma att tänka på ingenting. Så svårt att beskriva känslan...

Turen gick först från stan upp mot Granloholm, uppåt, uppåt. Sprang sedan så jag kom fram bakom sjukhuset. Observera min lilla sjukhusavstickate nedan. Passade på att, efter 9 km, låna toan av landstinget....  Sen drog jag vidare nerför och in bland okända villaområden. Tog bron över motorvägen till Skönsberg och sen vidare ner mot stan igen. Framme lagom till att filmen var slut! Biobesökarna var nöjda med filmen och jag mycket nöjd med min prestation!

Zumba - Nej tack!

Det är lika bra att inse - Jag är en löpare som går igång på att enformigt pinna på, kilometer efter kilometer. Jag njuter av ensamheten och enkelheten.  För mig är känslan efter ett långpass mer tillfredställande än höftvickningar i sambatakt.

Jag testade Zumba igår. Ett konditionskrävande danspass, influerat av salsa, samba, merenge och en massa andra exotiska danser. Rulla höfter, jucka, skaka allt som går att skaka... Var avslappnad, böj på knäna, släpp lös höfterna - Kom igen, släpp loss, ingenting är rätt, ingenting är fel. Yeee Zuuumba!!!!

Jag gav det verkligen en chans, det gjorde jag. Problemet var att mina höfter lossnade aldrig. Som ett stelopererat kylskåp gjorde jag mitt bästa för att följa våra otroligt inspirerande instruktörer, Daniel och Katriina. Det blev aldrig riktigt bra....och det var aldrig riktigt kul....för mig.

Salen var knöktjock med folk. Zumba verkar vara en träningsform som tilltalar många. Kul med något nytt.
Jag är jättenöjd och glad att jag vågade testa men...Zumba - nej tack!!

Pannlampa - helt OK!

Ny vecka, nya möjligheter.
Jag startade veckan med ett löppass efter middagen. Känns underbart att temperaturen stigit till närmare noll.
Blev knappa 8 km på 45 minuter. Kändes mycket bra. Bådar gott inför onsdagens lilla tävling.
Testade att springa med pannlampa. Har envisats med att hålla mig till vägar med belysning. Känner mig inte riktigt bekväm i att ge sig ut på becksvarta småvägar. Övervann detta i dag och testade några avsnitt i totalt kolmörker. Gick över förväntan, måste jag säga. Pannlampan vi har är inte den bästa men jag tycker att den lyste upp fullt tillräckligt. Känns som att det helt plötsligt öppnat sig nya möjligheter vad gäller kvällslöpning i mörker.

Här sprang jag idag - i kolmörker!

Bra skidvecka!

Åkte till Töva för lite skidåkning fram på kvällningen. Trots att jag åkt mycket skidor här hemma genom åren har jag faktiskt aldrig åkt i Töva. Ett lustigt elljussår, måste jag säga. Kolla in kartan från GarminConnect från dagens runda.

Inte så konstigt att jag hade en känsla av att: Men vänta nu, här har jag ju nyss åkt..... Åkte tillråga på allt snirklarna ovan två gånger!
Hur som helst, bra träning. Trött i framförallt armarna. Körde på rätt bra för att vara jag. Det var inte mer än några minusgrader så glidet var mycket bättre än uppe i Klövsjö. Helt klart inte sista gången jag tränar i Tövaspåren. (Och nästa gång lovar jag att ha en slant med mig att lägga i gula lådan...)
Kan summera en bra skidvecka - 4 mil har jag fått ihop. Inte illa tycker jag.
I morgon tror jag att det måste bli några kilometer löpning - Ett genrep inför Vinterpokalen på onsdag!!

Dåligt glid men underbart väder

I dag behagade solen titta fram lite. Uppehåll och vindstilla - perfekt väder för mer skidåkning.
När jag stoppade min Garmin efter dagens pass visade den 12 kilometer på 1 timme och 13 minuter. Känner mig riktigt nöjd. Är fortfarande rätt ringrostig och får inte upp nån riktig fart. Har ingen riktig kraft i varken armar eller ben. Bara att kämpa på så kommer nog resultat!!
Glidet var uselt men fästet helt ok. När jag köpte mina skidor var jag helt övertygad om att Stadium skulle kunna glidvalla dom, med icke. Vägrar att själv hålla på med paraffin och strykjärn och grejor, så killen på Stadium lyckades få mig att köpa nåt universalglid som bara skulle vara att stryka på. Funkade definitivt inte. Det första jag tänker göra när jag kommer hem är att lämna in skidorna nånstan. Team Sportia kanske....

Senare på eftermiddagen var jag och den tandlösa tösen ute på en kortare lite lugnare tur med varm choklad i ryggsäcken. Vi började vända hemöver först när det började skymma. Hon är så duktig den lilla stumpan!!

Skidprinsessan!!



Vacker solnedgång i Sångbäcken.



Äntligen skidåkning

Dagens träningsväder

Dagarna går. Långt från vardagen och alla måsten. Välbehövlig ledighet i fjällvärlden.
Så mycket träning har det inte blivit. Både löparskor och längdskidor är med, naturligtvis. Nån löpning har det inte blivit men väl några mil i längdspåret.

Inte så jättebra spår - det snöade ganska mycket idag.

Idag har jag varit ut på en mil i ganska trist väder men sååå underbart. Har verkligen saknat skidåkningen.

Nöjd Lena efter 1 mils skidåkning.

 Min lilla tös har tappat sin första tand idag. Hon vickade loss den själv när vi satt och spelad spel. Helt galet lycklig blev hon när den äntligen lossnade. Vi funderade hit och dit i vilket glas vi skulle lägga den i till tandfen. Hittade ett litet snapsglas i farmors skåp (vad det glaset gör där förstår jag inte eftersom farmor aldrig dricker snaps...) I med tanden och lite vatten. Vi ställde glaset på byrån brevid sängen. Så, allt ordnat för tandfen att göra entre. Allt frid och fröjd trodde vi men en ivrigt diskande pappa som gick stugan runt för att leta disk förstörde lugnet....
Nu är glaset prydligt diskat och tanden borta för alltid. Tösen arg som ett bi på sin förtvivlade pappa. Nu sover hon ändå och i trygg förvissning om att tandfen kommer ändå, trots att tanden är borta. Tandfen kom ju till kusin Linus trots att han svalde sin första tappade tand....