söndag 19 augusti 2012

AXA 2013 - Då är systrarna på topp!!

I morgon öppnar anmälan till Axa Fjällmaraton 2013. Antal platser är utökade från 500 till 800. I fjol var loppet fullt efter bara några månader. Det lär bli detsamma iår - Intresset verkar vara enormt.

När Mia och jag passerade mållinjen för nu drygt en vecka sedan var vi rätt spaka. Rätt nöjda. Vi hade tagit oss igenom ett helt fantastiskt upplevelselopp på TIO timmar. Tanken att göra det igen var inte precis det första vi tänkte när vi pustade ut på gräset i målområdet, utmattade men lyckliga.

Redan efter ett par dagar började en tanke ta form i mitt galna huvud..
- Tio timmar, tio jävla timmar...Det måste gå att göra det här på kortare tid!! Med bättre förberedelser, mer terrängträning, fler långa långpass. Vi borde kunna kapa tiden med en och en halv timme, i alla fall.... Fasen också...Vi måste bara få göra det en gång till!!! Nu vet vi vad det handlar om, nu känner vi till leran, gyttjan, stigningarna, mattheten och så klart glädjen och kicken som det ger att testa kroppens gränser!
Jag ringde syrran. Till en början var hon inte riktigt lika possitiv men jag gav henne några dagar och sen kom det otroligt glädjande beskedet.
- Okej då, anmäl oss!!
Och det är persis vad jag kommer att göra i morgon. Och det trots att jag sett denna fantstiska film som ligger på loppets hemsida.

söndag 12 augusti 2012

AXA - The movie


AXA - dagen efter...

Efter 10 timmar och 59 sekunder gick systrarna i mål. Vi möttes av ett nästan tomt målområde. Några tappra hejade och jublade högljutt på oss och fick oss att ge det sista vi hade på upploppet in mot mål.

Vilken känsla!!
10 timmar, som egentligen inte handlat så mycket om löpning utan mer om tappert klättrande, uppför, uppför, uppför berg som aldrig ville ta slut. Klafs, klafs, i gyttja, i lera, över myrar och vattenhål. Torra fötter blev snabbt ett minne blott. Sakta tassande över stenar, rötter och allmänt oländig terräng. Rädslan att trampa snett och vricka sig var med oss hela tiden.

Jag hade en djup svacka vid ca 25 km. Brottades med tankar om att bryta vid nästa matkontroll i Nordbotten, ett par kilometer bort. Mia peppede mig och var helt fantastisk. Utan henne hade det aldrig gått.
I Nordbotten serverades pasta, bröd, bullar, kakor, godis, saltgurka, buljong, sportdryck och vatten. Vi bokstavligen tryckta i oss allt vi kunde komma åt och sakta men säkert började krafterna återkomma och de negativa tankarna blekna.

Vi slog följe med Team El MaCo och tillsammans kämpade vi oss upp för Ottfjället - Fjället som aldrig ville ta slut!!
Brant, brant, kilometer efter kilometer. Med närmare tre mil i benen var det obeskrivligt tufft. Vi hade kilometertider på över 20 minuter!!

Vad jag inte kan få in i min skalle är hur det kan vara tekniskt möjligt att ta sig genom detta på 3 timmar och 39 minuter, som blev segertiden. IMPONERANDE Svanebo!!!


Men jag är minst lika imponerad över systrarna och alla andra som besegrade berget i går!

Tack El MaCo för draghjälpen - http://pladuska.blogspot.se/ - http://coyntha.wordpress.com/

Tusen tack älskade syster - Nu återhämtar vi oss och siktar mot nya äventyr....

lördag 11 augusti 2012

AXA-reflektion

Ja, vad säger man?
Vi kan till att börja med enas om att systrarna är grymma. Grymt grymma!!!
Tio timmar på fjället är inte flugskit, inte. Tio timmar på fjället är RESPEKT!

Föreställ dig de längsta och brantaste backarna du kan. Föreställ dig lera, gyttja, surhål och blötmyrar i kolossala mängder. Ok, ser du det framför dig?? Detta är definitivt INTE AXA Fjällmaraton. AXA Fjällmaraton är tio gånger värre!!!!!!

8 km kvar... Trötta

Still running...

Systrarna springer vidare. Tufft, tungt och då in i helvete jobbigt.

Just nu går vi uppför ottffjället. Vi är så gott som sist. ;)

Nu är det rätt tungt...

Lera lera lera och mera lera...

4 min kvar till start

Go morron fjället!!

Nu sitter vi på bussen på väg mot starten. Många bussar fulla med taggade, tigerbalsamdoftande löpare rullar snart mot Edsåsdalen Spänningen är stor och fjärillarna i magen flaxar som galningar. Här sitter två sammanbitna systrar som återigen funderar om de tagit sig vatten över huvudet.
Himlen är grå men ännu inger regn. Vi håller tummarna för en dag med uppehåll

Nu jävlar .....

fredag 10 augusti 2012

Vinst

Mätta och belåtna efter pastabuffe och glass med chokladsås. Sveriges handbollsherrar vann precis semifinalen. Kul kul!! Nu kan inte vi vara sämre! Vi ska vinna i morgon och då menar jag såklart inte komma först i mål utan en vinst för oss är att nå målet - oavsett tid!!

Vi är 15 lag i duoklassen - femtonde plats är ju inte så illa :))

713

Sanningens ögonblick närmar sig. Systrar På Topp har precis hämtat sina nummerlappar och med flackande blickar spanar vi in alla vältränade superlöpare runt ikring oss.
- Vad gör ni här? Säger den lilla djävulen på min ena axel....
- Håll käften, skriker kompisen på min andra axel, systrar på topp kommer att fixa det här galant!!!

Hur ska det gå?

Jag är så nervös att matlusten lyser med sin frånvaro. Måste ändra fokus nu, måste bryta negativ tankespiral. Hur i hvete ska vi fixa detta. Var har vi gett oss in på? Tänk om jag vrickar foten där mitt på fjället. 1800 höjdmeter, hur mycket är det, egentligen?? Bla bla bla ......
Hjälp mig Mia!!!

Mia: klart vi ska fixa detta! Vi har varandra. Vad är 1800 höjdmeter i jämförelse med ett regnigt och kallt Stockholm?

Lunch för löpare på väg mot äventyret...

Fikapaus

Fy fasen vad vi är nojiga!! Nervositeten är påtaglig, minst sagt. Fått i oss liiiite frukost. Nu ska sista handen läggas på packningen o sen far vi!

Blir det nåt väder...

Väderapparna är flitigt använda!!
Yr.se har bästa prognosen inför morgondagen. SMHI visar på mer regn så dom bojkottar vi. klart.se har också en hyfsad prognos. Väderskiftningarna i fjällvärlden kan vara stora men jag tror på att det blir bra det här....

torsdag 9 augusti 2012

Vi laddar med taimat

Syster nr 2 är på plats. Laddar med mycket thaimat och kollar OS. Bolt springer 200 i kväll - vi springer 43000 på lördag!!

AXA - nu är det dags....


Nu är det hög tid att sparka igång denna lilla blogg igen - i alla fall tillfälligt.

Kära syster sitter just nu på tåget mellan Västerås och Sundsvall. Precis som jag har hon säkert fullt med livliga fjärillar i magen. I morgon åker vi vidare med bil mot Vålådalen för att på lördag äntligen stå på startlinjen i AXA Fjällmaraton.

Tyvätrr har förberedelserna inte varit de bästa Inga riktiga riktiga långpass sen Stockholmmaraton, tyvärr. Men vi ser inte det här som ett lopp, vilket som helst, utan som ett stort äventyr, en oförglömlig upplevelse i storslagen natur, en heldag på fjället. Det kommer att bli tufft men det får ta sin tid. Kanske får funktionären som är följelöpere sällskap av oss, vem vet...

Blir inga lång inlägg här i helgen men jag tänkte försöka vara flitig med att lägga upp bilder och korta inlägg via telefonen.

Håll tummarna för oss!!