Upp som en sol och ner som en måne….

Det går bara inte. Det är näst intill omöjligt för mig att springa längre än en mil på löpband just nu. Så svårt att fokusera, mycket i skallen som snurrar – planering inför nyår, bland annat.
Min plan för igår var att dela upp passet i tre eller fyra fem-kilometrar. Springa fem, dricka vatten, toabesök, pusta lite, på ingen för 5 kilometer till. Osv. Första gick bra, 28.40 och andra gick ännu bättre 27.40, men sen var det stopp. Det var inte kul längre. Kanske dagsformen gjorde sitt till.
Nu har jag återigen gett upp målet om att ta mig förbi 150-mils passeringen före nyår. Lägger energin på att annat och börjar sätta upp nya fräscha mål för nästa år istället.

Jag lyssnade på en fantastisk bra dokumentär om Tsunamikatastrofen 2004 från P3 Dokumentär. (Hade jag haft lite peppande musik kanske det gått bättre...)
Gripande att följa den då 12-årige kille som förlorade hela sin familj och som,svårt skadad, kom ensam tillbaka hem till Sverige. Starkt att han idag går ut och berättar om sina fruktansvärda upplevelser. Rekommenderar verkligen denna dokumentär. Den går att lyssna på på sr.se och att ladda ner i podversion,

Ikväll blev det ett lugnt pass på dryga 7,4 km i mörker och -9 grader.

Imorgon semester och packning och förberedelser för att senare på dagen dra mot fjälls. Ska bli fantastiskt skönt. Har köpt mig ett par nya , supersnygga längdskidor. Längtar ut i skidspåret...

Nu en dusch och sen blir det sconesfika. Malin bakar!!

Saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig….

Snön vräkte ner igår. Vinden tilltog och mitt missmod med den. Velade och tvekade… Det finns ju, enligt min mening, inget väder som inte passar för löpning. Ja, förutom riktigt sträng kyla då.
Men hur det nu blev igår, så kom jag mig inte ut. Ja, helt sant, inte alls likt mig…
Nu kan jag se mig i stjärnorna efter att kunna stoltsera med att 2010 blev året jag sprang över 150 mil. Suck!

Men nu är det så att jag inte riktigt gett upp.
Idag blir det definitivt ingen löpning. Middag med släkten på Jop´s ikväll.

I morgon är planen att löpa på bandet på Helex efter jobbet. Lilltösen är hos mormor så jag har ingen tid att passa . Då jäklar ska jag springa – ända in i kaklet!!
På onsdag finns också chansen att mata på nån mil om jag kan ta ut en FVT. Ska hämta tösen då efter jobbet. En ide är ju att ta det på morgonen… Vi får se…

Torsdag finns ju också en liten chans att springa några kilometer. Ledig för att packa inför fjällresan senare på kvällen. Tjejerna borde klara sig själva nån timme.

Absolut sista chansen är på nyårsafton…..Hej å hå nu ska tomtarna runt magen få!

150 mil

Hemma igen efter några dagars julfirande hos min älskade syster i Västerås. Har varit mysiga dagar  med mycket julklappar till barnen och trevligt umgänge - Mat i massor och noll träning

Året närmar sig sitt slut och det börjar bli dags att summera träningsåret 2010.
Har inte haft något mål för antal mil  men jag har noterat under hösten att 150 mil är faktiskt rimligt att komma upp i. Sen kom det en envis förkylning och jag gav upp målet på 150 mil.
Min träningskalender på Funbeat visar nu på 146,3 mil. Det är ju faktiskt inte omöjligt att klara målet!!!

Har en liten tös i badet och en sambo ute på skutertur just nu. Vi har lätt snöfall och lite blåst och bara några minusgrader. Bara sambon kommer tillbaka och jag fått i mig lite lunch sticker jag ut på ett långt, lugnt, segt julmatsförbränningspass. Borde kunna bara ut i två timmar. Vi får se hur lång jag hinner. Drygt 1,5 mil borde jag kunna fixa. Sen tar jag ut en FVT(friskvårdstimme) i mellandagarna och kör lite löpband så borde jag ha de 150 milen som i en liten ask.

Snön faller...

Antingen kan man sticka huvudet i snön och blunda för det fantastista vädret...

...eller så kan man ge sig ut på en löprunda i -7 grader och lätta snöflingor som dalar mot marken.
Vad väljer du?

Jag blir så förbannad

Jag blir så förbannad. Så arg och ledsen.
Jag vill inte vara rädd på mina löprundor. Jag vill inte behöva känna skräcken gripa ta och pulsen skjuta i höjden som på värsta intervallpasset.
Jag pratar om lösa  hundar och om deras ägar som har en förbannad skyldighet att hålla sin hundar kopplade.

För inte så länge sedan råkade jag ut för följande.
Jag ser på långt håll två hundar springa lösa inne på en gård som jag snart kommer att passera. Jag ser också en person ute på gården. När jag kommer lite närmare upptäcker jag till min lättnad att den här personen sett mig. Bra, tänker jag, nu kan hon ha koll på hundarna så att de inte rusar ut i vägen.
Jag drar ner på tempot, springer med knutna händer, rädslan finns där. Jag närmar mig allt mer.
Nu ser hundarna mig och sätter i väg ut mot vägen . Jag förväntar mig att personen där inne på gården ska skrika åt sina djur att komma tillbaka, bli förbannad men ingenting händer....
På ett ögonblick har jag hundarna runt mig, hoppandes och gläfsandes. Jag är rädd för hundar!!! RIKTIGT RÄDD! Ska inte behöva utsättas för detta.
- Dom är inte farliga, hör jag någon ropa.
Nu är paniken nära. Tror att jag gråter.
-Ta bort dom!!! skriker jag i panik.
Inget händer.
Med händerna för ansiktet går jag med raska steg därifrån. Hundarna ger upp och lommar tillbaka till sin matte som inte gör nånting. Jag fattar inte. Borde hon inte ha läxat upp sina hundar, bett mig om ursäkt kanske?? Jag var så upprörd att jag bara ville därifrån. Skulle naturligtvis ha stannat och pratat med den där usla hundägaren. Suck! Lätt att vara efterklok.
Nåja, inget pucko till hundägare ska kunna stoppa mig från att springa. Jag måste tro att de flesta beter säg bättre än vad den här gjorde.

Kylan håller i sig

Trött, så trött på denna kyla.
Hade varit skönt nu med en runda fram på kvällskvisten men inte i -20, 2 grader. Det stör min planering. Blir så frustrerad!!!

I morgon är det lucia på dagis och sen julklappsshopping hela kvällen.

På onsdag, äntligen, har jag min träningsdag. Håller kylan greppet lär det bli pump och löpband. Tror att det är på onsdag de börjar köra nya passet på pumpen - kan ju faktiskt bli liiiite kul...

Torsdag julfest med jobbet.

Fredag ska gubben julfesta med sitt jobb. Fredagar är ju annars mina heliga träningsdagar så jag tror att jag hör med kära mor om hon inte kan hämta på dagis.

Löradg bara måste det gå att få lite frisk luft. Känner för långpass i några minusgrader.

Söndag lilla julafton hos svärföräldrarna.

Ja, kanske inte så pjåkigt ändå en svinkall vintervecka - tre träningsdagar. Vi får se om det håller….

För kallt

Känner mig lite besviken på vädrets makter....
Planen var att jag skulle ge mig ut på en liten tur nu på förmiddagen. Resten av dagen har vi planer för. Först Ridskolans dag och sen fira kära Th som fyller år.

Kung Bore ger oss -21,2 grader just nu. Suck, får väl bli lite städning istället.

Riktigt nöjd

I går blev det fantastisk bra träning.

Körde först ett pump-pass. La inte på allt för mycket på benlåtarna eftersom min tanke var att springa ett lugnt pass på bandet efteråt. Har alltid gjort tvärt om tidigare, dvs springa först och styrka se, så jag var lite tveksam till hur jag skulle orka. Pumpen gick bra men tyvärr, om jag ska vara ärlig och det ska man ju, så tycker jag att pump är urtrist!! Nästa vecka är det releas på nytt pass så det kan ju tänkas att det blir lite inspirerande med ny musik. Jag vet att det är bra träning och att det är ett superkomplement till löpningen men det går inte att komma ifrån – jag vill upp i puls rejält för att det ska räknas… men, men det blev, i alla fall, bra träning. Lite skakiga ben efteråt trots att jag försökt spara på benen.

Sen en snabb banan och vätska och raka vägen till löpbandet. Alltid håller jag en extra tumme för att inte alla banden ska vara upptagna. Hade tur igår.

Tänkte så här. Inte bli besviken nu om inte benen orkar, blir det bara ett par km så var nöjd med det. Mycket riktigt kändes benen fruktansvärt stumma till en början, men jag envisades och höll i och så snart jag blivit riktigt varm så släppte stelheten. Sen rullade det bara på – Åh,  jag älskar detta!

Podden i örat, stänga ute allt och alla, bara jag och mina ben som jobbar.

Först ett av de senaste avsnitten av Spanarna. Jag springer och skrattar för mig själv över dessa underfundiga och fantastiskt roliga människor. Efter några km är det dags att öka takten. Säger tack till Spanarna och i örat lite bra musik.

 

Nu är det bara att mata på och njuta......
Slutade med att jag stoppade bandet efter 50 minuter och 9 km, nöjd, riktigt nöjd.

Måndag igen

Måndag igen och en ny arbetsvecka. Dagen har rullat på, fått mycket gjort.
Inte så kallt idag, bara några minusgrader. Hade egentligen tänkt vila men jag tog en kort sväng ändå efter middagen. Perfekt tempratur att springa i. Blev fem kilometer i ganska bra tempo. Är ju rätt begränsad när det gäller löpning i mörker så det blev gata upp och gata ner i de belysta områden som finns, några gator fick besök fler gånger.

Igår eftermiddag for jag in på Helex och körde lite intervaller på löpbandet. Kom iväg lite senare än vad jag hade tänkt så det blev inte lika många kilometer som jag egentligen planerat. Skulle ju köra pump sen som började 16.30, men klantig som jag är, hade jag kollat fel på tiden. Pumpen började inte förren en timme senare. Åh, vilken besvikelse!! Masade jag mig tillbaka till löpbandet men det gick inte att komma igång igen. Blev ändå totalt 8 km och det får jag väl vara nöjd med, trots allt.

Nu en liten koppling till gårdagensinlägg om vår pågående renovering.
Det trista och tråkiga fjällstugetaket är ett minne blott. Vitt, fräscht och ursnyggt är vad som möter oss nu.

FÖRE!

EFTER!

Nya tapeter

Nu ett högst icke-löprelaterat inlägg.

Vi har äntligen målat det gulnade furutaket i hall/allrum/korridor vitt och vackert. Fjällstugekänslan är borta! Nu känns det inte bara som om vi målat taket utan dessutom som takhöjden har höjts med några decimeter. Upplyftande, minst sagt! Hall/allrum tapetserade vi för några år sedan och det känns helt ok. Grönt i två nyanser.

Korridoren bort mot sovrummen däremot behöver en rejäl uppfräschning. Nu två olika tapeter med en bård mitt på väggen - Hualigen, inte kul!

Var på tapetjakt igår. Vi har alla i familjen varit rörande eniga om att det ska bli en ljus, enfärgad, grön ton som går ihop med det andra gröna. Man det var innan vi träffade den trevliga, och fantastiskt duktiga tjej som hjälpte oss på Norrlandsfärg. Åh, vad jag gillar serviceminded personal! Denna fantastiska uppenbarelse fick mycket pedagogiskt in oss på ett helt annat spår. En mönstrad tapet som plockar upp det gröna och som ger liv åt den tråkiga korridoren. Tapeten kommer från Boråstapeters kollektion Falsterbo och är fantastiskt vacker, inte sant.

Med den här livfulla tapeten behövs inget annat på väggarna, vilket jag tycker har varit jättesvårt. Tror att det kommer att bli kanonbra.

Sonen i övre tonåren svor och slog bakut men han lugnade sig snart och såg ut att verkligen ta vårt alternativ på allvar. (En inredningskunnig kompis ska rådfrågas innan han slutgiltigt fastställer sin ståndpunkt) Jag är övertygad om att hela familjen kommer att vara övertygad snart.

Vi har dessutom kommit fram till att , precis som med målningen av taket, vi ska leja någon som gör jobbet åt oss. Vi har viktigare saker för oss. Löpning tex!!

I eftermiddag kör jag löpband och pump igen. Så jäkla skönt att vara tillbaka!!!

Lördagmorgon

Lördagmorgon. Mys med lilltösen. Frukost, kaffe och en lätt träningsvärk. Underbart skönt!!

Härlig vinterdag,  -9 grader, lätt snöfall. Det blev en lugn tur efter frukost. Mycket kläder på och nya skorna, så klart. Kände tidigt ett begynnande skavsår på höger häl. Jag brukar aldrig ha problem med nya skor. Blev bara värre och värre och slutade med att jag fick gå sista biten. För tunna strumpor kanske...

Nu blir det en snabb dusch, hänga tvätt, fixa lunch och sen drar vi iväg för att titta på tapeter!!

Äntligen tillbaka

Dagarna går. Ingen träning.....

Förkylningen blev ovanligt långvarig för att vara jag. Brukar oftast vara tillbaka på några dagar annars. Har haft en rosslig hosta som envist bitit sig kvar.  Mina nya skor står snällt i hallen och bara väntar och väntar. Jag längtar lika mycket som dom men det viktigaste nu är att vara helt bra innan jag ger mig ut och springer i minusgrader. Det har blivit riktigt kallt. Den här veckan har vi haft som kallast,  -22 grader. Villl nog att det ska klättra över -10 innan jag ger mig ut. Brukar säga att min gräns går vid -15 men jag ligger lågt nu

Det händer mycket med mig när jag inte får träna…
Kroppen känns slapp, slö, uppsvälld, ploffsig och ohälsosam. Jag blir också mycket mer sugen på sötsaker när jag inte får träna. Eller så kanske det är så att de sötsaker jag äter när jag tränat äter jag med så gott samvete att det knappt räknas.
Jag blir trött, okoncentrerad och allmänt smågrining när jag inte får träna. Kläderna sitter sämre, hållningen blir sämre och allt känns grått och trist.

Men, tack och, lov, idag har jag äntligen fått min efterlängtade dos av min livsviktiga medicin - 7 km löpband och ett pump-pass!

Krafterna kommer tillbaka. Helt underbar känsla i kroppen nu. Skönt trött med en begynnande träningsvärk - la på alldeles för mycket på pumpen...

Nu hoppas jag att det inte blir allt för kallt i helgen så jag får springa på riktigt!

Slår ett slag för fantastiska sportamore.se - detta kommer att bli mitt nästa köp: