AXA 2013 - Då är systrarna på topp!!

I morgon öppnar anmälan till Axa Fjällmaraton 2013. Antal platser är utökade från 500 till 800. I fjol var loppet fullt efter bara några månader. Det lär bli detsamma iår - Intresset verkar vara enormt.

När Mia och jag passerade mållinjen för nu drygt en vecka sedan var vi rätt spaka. Rätt nöjda. Vi hade tagit oss igenom ett helt fantastiskt upplevelselopp på TIO timmar. Tanken att göra det igen var inte precis det första vi tänkte när vi pustade ut på gräset i målområdet, utmattade men lyckliga.

Redan efter ett par dagar började en tanke ta form i mitt galna huvud..
- Tio timmar, tio jävla timmar...Det måste gå att göra det här på kortare tid!! Med bättre förberedelser, mer terrängträning, fler långa långpass. Vi borde kunna kapa tiden med en och en halv timme, i alla fall.... Fasen också...Vi måste bara få göra det en gång till!!! Nu vet vi vad det handlar om, nu känner vi till leran, gyttjan, stigningarna, mattheten och så klart glädjen och kicken som det ger att testa kroppens gränser!
Jag ringde syrran. Till en början var hon inte riktigt lika possitiv men jag gav henne några dagar och sen kom det otroligt glädjande beskedet.
- Okej då, anmäl oss!!
Och det är persis vad jag kommer att göra i morgon. Och det trots att jag sett denna fantstiska film som ligger på loppets hemsida.

AXA - The movie

AXA - dagen efter...

Efter 10 timmar och 59 sekunder gick systrarna i mål. Vi möttes av ett nästan tomt målområde. Några tappra hejade och jublade högljutt på oss och fick oss att ge det sista vi hade på upploppet in mot mål.

Vilken känsla!!
10 timmar, som egentligen inte handlat så mycket om löpning utan mer om tappert klättrande, uppför, uppför, uppför berg som aldrig ville ta slut. Klafs, klafs, i gyttja, i lera, över myrar och vattenhål. Torra fötter blev snabbt ett minne blott. Sakta tassande över stenar, rötter och allmänt oländig terräng. Rädslan att trampa snett och vricka sig var med oss hela tiden.

Jag hade en djup svacka vid ca 25 km. Brottades med tankar om att bryta vid nästa matkontroll i Nordbotten, ett par kilometer bort. Mia peppede mig och var helt fantastisk. Utan henne hade det aldrig gått.
I Nordbotten serverades pasta, bröd, bullar, kakor, godis, saltgurka, buljong, sportdryck och vatten. Vi bokstavligen tryckta i oss allt vi kunde komma åt och sakta men säkert började krafterna återkomma och de negativa tankarna blekna.

Vi slog följe med Team El MaCo och tillsammans kämpade vi oss upp för Ottfjället - Fjället som aldrig ville ta slut!!
Brant, brant, kilometer efter kilometer. Med närmare tre mil i benen var det obeskrivligt tufft. Vi hade kilometertider på över 20 minuter!!

Vad jag inte kan få in i min skalle är hur det kan vara tekniskt möjligt att ta sig genom detta på 3 timmar och 39 minuter, som blev segertiden. IMPONERANDE Svanebo!!!


Men jag är minst lika imponerad över systrarna och alla andra som besegrade berget i går!

Tack El MaCo för draghjälpen - http://pladuska.blogspot.se/ - http://coyntha.wordpress.com/

Tusen tack älskade syster - Nu återhämtar vi oss och siktar mot nya äventyr....

AXA-reflektion

Ja, vad säger man?
Vi kan till att börja med enas om att systrarna är grymma. Grymt grymma!!!
Tio timmar på fjället är inte flugskit, inte. Tio timmar på fjället är RESPEKT!

Föreställ dig de längsta och brantaste backarna du kan. Föreställ dig lera, gyttja, surhål och blötmyrar i kolossala mängder. Ok, ser du det framför dig?? Detta är definitivt INTE AXA Fjällmaraton. AXA Fjällmaraton är tio gånger värre!!!!!!

8 km kvar... Trötta

Still running...

Systrarna springer vidare. Tufft, tungt och då in i helvete jobbigt.

Just nu går vi uppför ottffjället. Vi är så gott som sist. ;)

Nu är det rätt tungt...

Lera lera lera och mera lera...

4 min kvar till start

Go morron fjället!!

Nu sitter vi på bussen på väg mot starten. Många bussar fulla med taggade, tigerbalsamdoftande löpare rullar snart mot Edsåsdalen Spänningen är stor och fjärillarna i magen flaxar som galningar. Här sitter två sammanbitna systrar som återigen funderar om de tagit sig vatten över huvudet.
Himlen är grå men ännu inger regn. Vi håller tummarna för en dag med uppehåll

Nu jävlar .....

Vinst

Mätta och belåtna efter pastabuffe och glass med chokladsås. Sveriges handbollsherrar vann precis semifinalen. Kul kul!! Nu kan inte vi vara sämre! Vi ska vinna i morgon och då menar jag såklart inte komma först i mål utan en vinst för oss är att nå målet - oavsett tid!!

Vi är 15 lag i duoklassen - femtonde plats är ju inte så illa :))

713

Sanningens ögonblick närmar sig. Systrar På Topp har precis hämtat sina nummerlappar och med flackande blickar spanar vi in alla vältränade superlöpare runt ikring oss.
- Vad gör ni här? Säger den lilla djävulen på min ena axel....
- Håll käften, skriker kompisen på min andra axel, systrar på topp kommer att fixa det här galant!!!

Hur ska det gå?

Jag är så nervös att matlusten lyser med sin frånvaro. Måste ändra fokus nu, måste bryta negativ tankespiral. Hur i hvete ska vi fixa detta. Var har vi gett oss in på? Tänk om jag vrickar foten där mitt på fjället. 1800 höjdmeter, hur mycket är det, egentligen?? Bla bla bla ......
Hjälp mig Mia!!!

Mia: klart vi ska fixa detta! Vi har varandra. Vad är 1800 höjdmeter i jämförelse med ett regnigt och kallt Stockholm?

Lunch för löpare på väg mot äventyret...

Fikapaus

Fy fasen vad vi är nojiga!! Nervositeten är påtaglig, minst sagt. Fått i oss liiiite frukost. Nu ska sista handen läggas på packningen o sen far vi!

Blir det nåt väder...

Väderapparna är flitigt använda!!
Yr.se har bästa prognosen inför morgondagen. SMHI visar på mer regn så dom bojkottar vi. klart.se har också en hyfsad prognos. Väderskiftningarna i fjällvärlden kan vara stora men jag tror på att det blir bra det här....

Vi laddar med taimat

Syster nr 2 är på plats. Laddar med mycket thaimat och kollar OS. Bolt springer 200 i kväll - vi springer 43000 på lördag!!

AXA - nu är det dags....

Nu är det hög tid att sparka igång denna lilla blogg igen - i alla fall tillfälligt.

Kära syster sitter just nu på tåget mellan Västerås och Sundsvall. Precis som jag har hon säkert fullt med livliga fjärillar i magen. I morgon åker vi vidare med bil mot Vålådalen för att på lördag äntligen stå på startlinjen i AXA Fjällmaraton.

Tyvätrr har förberedelserna inte varit de bästa Inga riktiga riktiga långpass sen Stockholmmaraton, tyvärr. Men vi ser inte det här som ett lopp, vilket som helst, utan som ett stort äventyr, en oförglömlig upplevelse i storslagen natur, en heldag på fjället. Det kommer att bli tufft men det får ta sin tid. Kanske får funktionären som är följelöpere sällskap av oss, vem vet...

Blir inga lång inlägg här i helgen men jag tänkte försöka vara flitig med att lägga upp bilder och korta inlägg via telefonen.

Håll tummarna för oss!!

Underbara långpass

Ja, så var det idag dags igen - Ett underbart långpass medan tösen härjade på Himlabadet med mormor.
Körde utan löparsällskap idag men med en bok i örat. Sjunde boken om Carl Hamilton, Den enda segern. Håller på att lyssna mig igenom alla. Den här är lite seg, lång i från en av de bästa. men som sällskap på ett långpass gör han sig riktigt bra, den mannen.
Blev en variation på den vanliga långrundan. Depåstop efter en mil på OK Skönsberg, Statoil Granlo efter 15. Vid 18 km började det bli tufft för jumskar, knän och fötter. Vid 22, starx hemma, kändes det helt omöjligt att jag skulle kunna mala på i två mil till. En mil, möjligen, skulle tjurigheten klarat men aldrig två. Så målet med mina långpass är att när jag springer mitt första 30+ så ska det vid drygt 30 kännas som det gjorde idag vid 22.
Känner mig otroligt hoppfull just nu inför maran. I morgon är det exakt två månader kvar och jag har börjat få till lite längd på passen.
Förra veckan fick jag ihop ca 45 km och den här dryga 30. Målet nu måste bli att ingen vecka ligga under 35 km, utom sista veckan förstås. Fasen vad kul det ska bli, längtar med skräckblandad förtjusning till den 2 Juni!

Jag kan virka också

Nu är min egenhändigt virkade brödkorg färdig. Nice, nice. Är riktigt nöjd! Blev ingen löpning idag men det är inte hela världen. Jag kommer igen. I påsk blir det hårdkörning :-)

Nöjd löpare pustar ut

Här Får trötta ben välförtjänt vila. En Proviva- återhämtning sitter som en smäck. Snacka om att jag är nöjd! Turen blev hur trevlig som helst. Två timmar löpning men trevligt sällskap och tempot var inte snabbare än att snacket löpte (ha ha - fyndigt..) på.
Nu blir det en dusch och lunch och sen tror jag att det blir fönsterputs. Tänk att en sån urladdning kan ge sån energi!!

Långpass idag

Laddar för långpass i lustempo. Klarblå himmel och sopade gångvägar - lyckan är total. Får sällskap av superlöparna Tina och Jenny. Ska bli såååå trevligt!

FVT

Vi som har möjlighet till en timmes träning i veckan på arbetstid är enormt priviligerade. Vår arbetsgivare ger oss möjlighet att investera i vår hälsa och i vår framtid. Ta vara på den den här timmen du som har möjligheten!!
Jag har tagit veckans friskvårdstimme idag. Löparkläderna fick följa med på jobbet i morse. En timme innan arbetsdagens slut bytte jag om och gav mig ut på en knapp timmes löptur. Härligt med barmark - nu väntar jag bara på att gruset blir bortsopat så är allt perfekt.
Sen var jag ändå på fritids i tid för att hämta tösen. Tack för FVT!!!

Top Cats

Mellolåtar brukar bli bra springlåtar. Kan inte påstå att Top Cats i var en av mina favoriter i lördags men jag sprang väldigt bra till den igår kväll.



I kväll blir det mer asfalt under sulorna. Springer ner till Helex och kör ett pump-pass. Sen springer jag hem igen. Får se hur trötta benen är efter alla benböj, men en extra liten runda kan det nog bli.

Härligt med plusgrader och drop från taken.

Tillbaka

Första löppasset på nästan en månad. Uppehållet har varit delvis ofrivilligt men väldigt välbehövligt för min fot. Kände ingenting i foten idag. Nu var det ju inte ett speciellt hårt pass - snarare tvärt om!! Jag lufsade 5 km i 7.00-tempo :-))
Snacka om att man tappar snabbt!! Benen kändes som blyklumpar, kroppen tung och löpsteget var inte mycket att komma med... Men nu MÅSTE det komma en vändning. Nu kan det bara bli bättre!!! Det är mindre än tre månade till Stockholm maraton!!
Härligast på dagens lilla tur var att asfalten kikade fram på flera ställen - våren är snart tillbaka!

13 kilometer njutning

Underbar skidåkning igår kväll - 13 kilometer njutning. Hade inte mina krafter börjat tryta, hade jag kunnat åka längre. Måste tänka på att ta med lite energi i fickan på mina turer. En hel del folk ute. Känner att lusten att åka skidor som inte riktigt funnits där de senaste åren sakta men säkert börjar komma tillbaka. Tanken skenar lite och jag tänker lite på nästa vinter och nästa års utmaningar. Kanske ett Vasalopp…sikta mot trädtopparana och landa på Tjejvasan…? Hmm, jag har sått ett frö. Sen får vi se om det börjar gro och om jag hittar någon som vill göra mig sällskap. 

Idag blev det lite styrka och några km på löpbandet. Lite oinspirerat.. Svårt att hitta motivation på ett löpband efter gårdagens höjdare!!

Förändringar...

Det enda vi kan vara säkra på är, att som livet ter sig just nu kommer det inte alltid att te sig. Plötsligt och oförutsett kan allt ställas på ända, både till det bättre och till det sämre. För mig har det senaste året varit turbulent och fyllt av stora och omvälvande förändringar och det verkar inte vara slut än. I morse ramlade ännu en stor förändring över mig. Pang bom – bara att acceptera och göra det bästa av situationen. Mycket av det som förändrat och förändrar mitt liv är inte av ondo men förändringen i sig är energikrävande. Ovissheten om vad förändringen innebär är jobbig. Tryggheten rivs upp och det tar lite tid att landa i en ny trygghet. Det är tur att jag har min ventil, mitt andningshål, min energigivare, min räddning helt enkelt – TRÄNINGEN!!


Nu tänker jag ge mig upp på Södra Berget och blåsa liv i skidåkarmusklerna och blåsa ur skallen på malande tankar och blåsa in nytt liv och ny energi!

Kram till mig på Alla Hjärtans dag :-)

Långpass i solen

Långpass i solen idag. Tog det lugnt för fotens skull och gick en hel del. Det blev drygt 2 timmar och 17 km. Mycket folk ute.
Det har droppat från balkongen ovanför min uteplats. Lite känsla av vår smyger sig på. Känns bra för kropp och själ att vi går mot ljusare tider.

En skruv lös..?

Tillbaka i vinterstudiosoffan. Lycklig. Har man en skruv lös om man är helt euforisk efter 13 km skidåkning, fruktansvärt bakhalt och absolut inget som helt glid?? I så fall har jag många lösa skruvar...
Helt makalöst att bara kunna ta skidorna under armen och kliva på skidspåret efter en kort promenad. Ski in, ski out, helt enkelt. Spåren var fina och solen tittade fram. Nu slappar jag med gott samvete!

Härlig morgon

Sitter i soffan. En filt över axlarna. Vinterstudion har precis börjat. Kaffet smakar underbart. Njuter av ensamheten...ja, det är faktiskt sant... Tösen är saknad men jag har det bra!
Några minusgrader och ett lätt molntäcke som ser ut att snart spricka upp. Tänker ge mig på årets första skidtur idag och ikväll blir det dans - jag går en helt ok dag till mötes!!

- 10 grader

Det bet i kinderna på dagens lilla runda. Det gick inte fort och det blev inte långt men ändå ännu ett pass på väg mot de stora utmaningarna.

Jag börjar längta barmark....

Pump

Förra veckans träning bestod av två pump-pass och ett löppass i  snömodden på knappt en mil - inte mycket att komma med om man som jag har som mål att springa två maraton under 2012! Nåja, det är bara att bryta ihop och komma igen. De krävs lugna veckor också för att orka med de mycket tuffare träningsveckorna som ska komma längre fram.

Inledde denna vecka med ännu en pump på Helex. Pia som kör på måndagkvällar är kanonbra!!! Känner att det börjar ge resultat också. Börjar kunna lägga på mer och mer vikter och, viktigast av allt, jag tycker att det är kul!! Har alltid tyckt att det varit rätt trist och oinspirerat med all form av styrketräning men jag tror att vetskapen om att det krävs även styrketräning för att kroppen ska orka  hålla sig upprätt och ta sig fram med spänstiga steg i över fyra mil, har gjort att det är riktigt skoj, faktiskt. Nu ska kroppen byggas för sommarens strapatser!

När jag klev in i salen igår var det redan packat med folk. Längst fram lite till höger hittade jag en plats att klämma in min låda på. Bra, tänkte jag, jag kommer att se bra i både spegeln fram och den till höger och skönt med lite spejs framför mig. Hade det här varit för drygt tio år sedan när jag sist tränade mycket pump hade jag med obehag tagit den platsen och känt mig olustig, beskådad och bedömd... Härligt att vara över 40 - vem fasen bryr sig om vad andra tycker - Jag tränar för min egen skull!

Oändlig tacksamhet

Ibland överrumplar den mig, helt plötsligt och utan förvarning väller den in och gör mig varm om hjärtat - Tacksamheten... Jag är så otrolig, omåttligt, gränslöst tacksam över att jag kan springa. Att jag har förmågan, möjligheten, viljan, längtan till att springa. Löpningen är en del av mitt liv som jag inte kan vara utan. Ett behov, precis som mat och sömn. Löpningen är också min medicin,. Närhelst jag känner mig nere, frustrerad, arg, låg självtillit, you name it, då tar jag mina tabletter i form av löpkilometrar. Ju svårare "sjukdom" desto fler kilometrar, hjälper mot allt :-)))


I går tog jag mig ut på ett långpass. Från Granloholm bort mot sjukhuset - sen vidare mot Bydalen och tunneln under motorvägen - vidare förbi Gärde och gångvägen mot Tunadal - tog höger mot Korsta och sen depåstop på OK Skönsberg - toabesök, fylla på vatten, en chokladbit och sen vidare ner mot stan - från stan längs selångersån - över ån vid Mittuniversitetet och vidare mot Granlo - Slingrade mig upp genom villaområdena och så småningom gångvägen genom skogen up till Granloholm - hemma igen efter 19 livsgivande kilometrar - Lycka!!. Återigen, tacksam så in i helvete att jag fixar det här.

Tog en tur i kväll med. Lite snabbare, lite kortare. Den skit jag samtat på mitt sinne under dagen är nu som bortblåst.

Och nu till något helt annat :-)

Den här håller jag på att sticka. Fin, va?