AXA - dagen efter...

Efter 10 timmar och 59 sekunder gick systrarna i mål. Vi möttes av ett nästan tomt målområde. Några tappra hejade och jublade högljutt på oss och fick oss att ge det sista vi hade på upploppet in mot mål.

Vilken känsla!!
10 timmar, som egentligen inte handlat så mycket om löpning utan mer om tappert klättrande, uppför, uppför, uppför berg som aldrig ville ta slut. Klafs, klafs, i gyttja, i lera, över myrar och vattenhål. Torra fötter blev snabbt ett minne blott. Sakta tassande över stenar, rötter och allmänt oländig terräng. Rädslan att trampa snett och vricka sig var med oss hela tiden.

Jag hade en djup svacka vid ca 25 km. Brottades med tankar om att bryta vid nästa matkontroll i Nordbotten, ett par kilometer bort. Mia peppede mig och var helt fantastisk. Utan henne hade det aldrig gått.
I Nordbotten serverades pasta, bröd, bullar, kakor, godis, saltgurka, buljong, sportdryck och vatten. Vi bokstavligen tryckta i oss allt vi kunde komma åt och sakta men säkert började krafterna återkomma och de negativa tankarna blekna.

Vi slog följe med Team El MaCo och tillsammans kämpade vi oss upp för Ottfjället - Fjället som aldrig ville ta slut!!
Brant, brant, kilometer efter kilometer. Med närmare tre mil i benen var det obeskrivligt tufft. Vi hade kilometertider på över 20 minuter!!

Vad jag inte kan få in i min skalle är hur det kan vara tekniskt möjligt att ta sig genom detta på 3 timmar och 39 minuter, som blev segertiden. IMPONERANDE Svanebo!!!


Men jag är minst lika imponerad över systrarna och alla andra som besegrade berget i går!

Tack El MaCo för draghjälpen - http://pladuska.blogspot.se/ - http://coyntha.wordpress.com/

Tusen tack älskade syster - Nu återhämtar vi oss och siktar mot nya äventyr....