Livet utan löpning...

Löparlivet känns inget vidare. Min vänstra fot/vad/vrist/hälsena vill liksom inte dit jag vill. Det är en diffust och molande känsla. Känns på lite olika ställen från dag till dag. Vad skjutton kan det vara? Börjar känna mig lite orolig nu. Om bra precis sex månader står jag på startlinjen på Stockholm Marathon - redo att förverkliga en dröm.
Måste ta mig i kragen och kolla upp det här men hur?? Vänder jag mig till vårdcentralen kommer de att ordinera mig vila och jag kommer inte att få några svar...
Ja, som sagt, inget vidare löparliv. Ett löparliv utan löpning är inget liv. Tur att livet i övrigt glänser och glittrar och ständigt går med ett litet leende på läpparna!

Slog jag Isabella, eller..?

Sista träningen för den här säsongen med onsdgasgänget. Blev ett lite stressat pass idag eftersom det väntade After Run direkt efter träningen. Jenny bjöd på favoritbacken gånger tre i valfri gångart, med eller utan stavar. Jag känner en otrolig löpvilja efter allt promenerande jag gjort under förkylningen. Helt underbar känsla när man känner att kroppen svarar och det finns kraft att att ta sig upp för den ca 700 meter långa backen med huvudet högt och bra spänst.
Vi han med en stafett också på en perfekt - spikrak och helt plan - gångvägssnutt mellan husen i Fagerdal. Ca 100 meter gånger tre per skalle. Min första höll jag bra precis 3.00-tempo, dvs spyvarning. Slog ju faktiskt Isabella Andersson där - den snitttiden orkar inte hon hålla när hon vinner maraton... ha ha ha.

Mer musik. Det här är en favorit på min löplista.

Medicin

Jag var hos snälla farbror Doktorn idag. Nu ska den onda hostan fördrivas men starka grejer. Ingen löpning idag men jag skulle bra gärna vilja... Jag åker ner på Helex och kör ett corepass, i alla fall. Det kan väl inte skada??

Höst och hosta

Lång rask promenad på dryga sju kilometer. Hösten håller ett järngrepp om oss. Jag njuter, jag andas, jag hostar… Ja, fasen vad less jag är på den här förbannade hostan som bestämt sig för att hålla sitt järngrepp om just mig. Höst och hosta – det är det som gäller just nu!!

I går tog jag också en lång skön och mycket rask promenad och tanken och tron var att idag skulle jag vara så pass återställd att en lugn mil skulle vara realistiskt. Började också dagens tur med en dryg kilometers lätt löpning. Halsen sved och retade och nån riktig kraft i benen det fanns inte. Inte värt det, tänkte mitt realistiska och kloka jag. Fan, jag VILL VILL VILL springa tänkte den dumdristiga tjurskallen inom mig. Som tur är så har kloka Lena förmågan att visa vem som bestämmer.

Promenaden blev skön, kraftfull och fylld av positiva tankar, Hela tiden med Maria Mena i öronenen. Hade inte hört talas om henne tidigare men blev helt såld när jag såg henne på TV i morse. Håll till godo.