AXA

Milda matilda, det här är inte klokt!!

Jag och min kära löparvän Tina funderade tidigare i år på att anmäla oss till AXA fjällmaraton nästa år. Den 13 Augusti går loppet av stapeln. Vi velade fram och tillbaka och det drog ut på tiden. Det helt sanslösa hände att loppet blev fulltecknat så problemet lösta sig, kan man sig. Snopet, men vi la det bakom oss – det kommer flera lopp! Jag satte ändå upp oss på en återbudslista men hoppet om att få en plats fanns inte och jag glömde det hela….

På samma återbudslista fanns även ca 500 personer till!! Fattar inte att det är ett sånt otroligt intresse för detta lopp. KUL!

Häromdagen lottades 30 stycken återbudsplatser ut bland dessa 500.

Filmen nedan är lottdragningen som ligger på http://www.fjallmaraton.se/. Ca 4.30 in i filmen drar killen lappen med Tinas namn. Helt sjukt kul.



Har redan bokat boende och den mentala uppladdningen är påbörjad. Foten känns bättre och bättre. 2012 kommer att bli det roligaste och mest utmanande löparåret hittills för min del.

Nya träningsformer

I går tog jag en lång, rask promenad i snömodd och ymnigt snöfall. Temperaturen låg kring noll och jag hade bylsat på mig alldeles för mycket kläder. Tog några trevande löpsteg, eller rättare sagt lufssteg, emellanåt. Kändes rätt ok. Det gjorde inte ont men det kändes. Ville springa mer men jag höll tillbaka. Nu gäller det att vara försiktig!! Jag var ute i drygt en timme och fick ihop 8,5 km. Helt ok träningspass, intalar jag mig. Innan skadan hade jag inte ansett att en rask promenad kan vara ett bra träningspass inför Stockhom maraton men allt är ju relativt till vad man klarar av och har förmåga till. I kväll beger jag mig till Helex för Indoor Walking och likaså i morgon då det blir Body Pump. Hej hopp alla nya träningsformer.

Tankens kraft

Tog till slut tag i problemet med min onda fot och fixade en tid hos en ortoped. Jag var rätt övertygad om att det är en stressfraktur jag har och när läkaren undersökt, klämt och känt på mina fötter var han inne på samma sak. Smärtan finns endast där vid belastning, dvs när jag sätter i foten vid löpning. Att hoppa på ett ben funkar inte heller. Annars har jag inga större problem, känner av det ibland utan att det gör ont. Det är alternativ träning som gäller tills skadan läkt. Kan ta många, många månader. Känner en lätt panikartad känsla komma krypande när jag inser vad det här kommer att innebära... Stockholm maraton är i fara! Likaså Göteborgsvarvet och andra tidiga lopp. Inget Indalsleden nästa år!!!! Nu gråter jag nästan…
Läkare remitterade mig till röntgen. Hoppas att jag kan få en tid rätt snart. Skulle vara skönt att få skadan konstaterad.

Vad händer nu?

Från och med nu är det tankens kraft som måste få råda – Inte låta hjärnan lura in mig i en negativ tankespiral. Jag ska bygga ett starkt pannben och planera för en vinter med alternativ träning. Simning? Annan vattenträning? Spinning? Styrketräning? Indoor Walking? Skidåkning?. Möjligheterna är oändliga och jag tänker inte låta mig nedslås. Men det här blir lättare sagt än gjort, det är ju löpningen som är kittet, som håller ihop mig.

Löpningen gör att jag mår bra i kroppen, att jag blir stark och pigg, att jag håller mig frisk och kry. Löpningen gör också underverk för mitt psyke. Inga lyckopiller i världen skulle kunna ge samma effekt som ett långt löppass. Problemen löser sig, saker faller på plats, jag ser saker på andra sätt, jag blir mer positiv. Ibland tänker jag på ingenting, kommer liksom in i ett meditativt tillstånd där benen bara går av sig själva och kilometer läggs till kilometer. Hur ska jag hitta ett sätt att ersätta det här de närmsta månaderna, kanske halvåret??

Tankens kraft är enorm! Du blir vad du tänker, du känner vad du tänker – i din tanke, som du faktiskt styr av egen fri vilja, finns lösningen.