Ja, så var det idag dags igen - Ett underbart långpass medan tösen härjade på Himlabadet med mormor.
Körde utan löparsällskap idag men med en bok i örat. Sjunde boken om Carl Hamilton, Den enda segern. Håller på att lyssna mig igenom alla. Den här är lite seg, lång i från en av de bästa. men som sällskap på ett långpass gör han sig riktigt bra, den mannen.
Blev en variation på den vanliga långrundan. Depåstop efter en mil på OK Skönsberg, Statoil Granlo efter 15. Vid 18 km började det bli tufft för jumskar, knän och fötter. Vid 22, starx hemma, kändes det helt omöjligt att jag skulle kunna mala på i två mil till. En mil, möjligen, skulle tjurigheten klarat men aldrig två. Så målet med mina långpass är att när jag springer mitt första 30+ så ska det vid drygt 30 kännas som det gjorde idag vid 22.
Känner mig otroligt hoppfull just nu inför maran. I morgon är det exakt två månader kvar och jag har börjat få till lite längd på passen.
Förra veckan fick jag ihop ca 45 km och den här dryga 30. Målet nu måste bli att ingen vecka ligga under 35 km, utom sista veckan förstås. Fasen vad kul det ska bli, längtar med skräckblandad förtjusning till den 2 Juni!