I går blev det fantastisk bra träning.
Körde först ett pump-pass. La inte på allt för mycket på benlåtarna eftersom min tanke var att springa ett lugnt pass på bandet efteråt. Har alltid gjort tvärt om tidigare, dvs springa först och styrka se, så jag var lite tveksam till hur jag skulle orka. Pumpen gick bra men tyvärr, om jag ska vara ärlig och det ska man ju, så tycker jag att pump är urtrist!! Nästa vecka är det releas på nytt pass så det kan ju tänkas att det blir lite inspirerande med ny musik. Jag vet att det är bra träning och att det är ett superkomplement till löpningen men det går inte att komma ifrån – jag vill upp i puls rejält för att det ska räknas… men, men det blev, i alla fall, bra träning. Lite skakiga ben efteråt trots att jag försökt spara på benen.
Sen en snabb banan och vätska och raka vägen till löpbandet. Alltid håller jag en extra tumme för att inte alla banden ska vara upptagna. Hade tur igår.
Tänkte så här. Inte bli besviken nu om inte benen orkar, blir det bara ett par km så var nöjd med det. Mycket riktigt kändes benen fruktansvärt stumma till en början, men jag envisades och höll i och så snart jag blivit riktigt varm så släppte stelheten. Sen rullade det bara på – Åh, jag älskar detta!
Podden i örat, stänga ute allt och alla, bara jag och mina ben som jobbar.
Först ett av de senaste avsnitten av Spanarna. Jag springer och skrattar för mig själv över dessa underfundiga och fantastiskt roliga människor. Efter några km är det dags att öka takten. Säger tack till Spanarna och i örat lite bra musik.
Nu är det bara att mata på och njuta......
Slutade med att jag stoppade bandet efter 50 minuter och 9 km, nöjd, riktigt nöjd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar