Äntligen ett långpass!

Ja, långpass, förresten... Egentligen tycker jag inte att 15,5 km är ett långpass, men med tanke på hur min träning sett ut den senaste tiden så får det räknas som ett långpass ändå. Snittade på 6.10. Kändes ok. Körde kilometer 12-14 i mitt tänkta Göteborgsvarvstempo, ca 5.40. Fy så tungt det gick... Nu har kampen mot Sub 2 på varvet börjat och jag tror absolut att jag kan fixa det. Efter dagens pass inser jag att jag har en del att göra för att nå mitt mål, minst sagt. Underbara utmaning!

Ska föraöka få ihop ett par mil nästa vecka också innan det på söndag bär av till Portugal och Monte Gordo. Ska bli underbart!

Den femte årstiden

Den femte årstiden är på ingång - Vårvintern!
Vägarna tinar fram, milda dagar och suget efter snabbare löpsteg smyger sig på.

Idag tog jag fram mina Brooks som fått vila några månader. Vilken skillnad! Körde vårens första intervallpass. Inget avancerat. 8 * 600 meter med 200 meters vila mellan. Trodde att jag snittat intervallerna på 4.50 ungefär men inte. Snittade nog på 5.10-5-15 ungefär.  Lite surt men vad kan man vänta sig egentligen - har inte kört intervaller sen i höstas!  Det viktiga idag var känslan, värmen och den underbara asfalten. I love it!

Om två veckor åker jag och kära syster ner till Monte Gordo för en veckas egotipp. Morgonjogg på stranden, slappa,  bergspass, intervallpass, läsa, pricka tiden, långpass och bara ladda batterierna.

Kolla in morgonjoggen nedan - Snart är det jag som lufsar fram i soluppgången.

Sköna Söndag

Först en lång, slöig förmiddag med bästa lilla tjejen. Sen snöskottning inklusive en svårforcerad plogvall vi fått under natten. Ett litet träningspass, kan man säga!

Sen har tösen varit på bio med morfar och sett Trassel.
Jag passade på att ta ett lugnt, långt, välbehövligt rensaskallen-pass. Fantastiskt skönt. Eftermiddagsolen sken och sjönk sakta.Tempraturen låg på några minusgrader. Perfekta förhållanden förutom underlaget. Är såååå less på snömodd nu.

När jag springer långt kommer jag ibland in i nåt slags meditativt tillstånd. Benen går av sig själv och i tanken befinner jag mig någon helt annan stans. Svårt att säga vart. Jag tror att det är det närmaste jag kan komma att tänka på ingenting. Så svårt att beskriva känslan...

Turen gick först från stan upp mot Granloholm, uppåt, uppåt. Sprang sedan så jag kom fram bakom sjukhuset. Observera min lilla sjukhusavstickate nedan. Passade på att, efter 9 km, låna toan av landstinget....  Sen drog jag vidare nerför och in bland okända villaområden. Tog bron över motorvägen till Skönsberg och sen vidare ner mot stan igen. Framme lagom till att filmen var slut! Biobesökarna var nöjda med filmen och jag mycket nöjd med min prestation!

Zumba - Nej tack!

Det är lika bra att inse - Jag är en löpare som går igång på att enformigt pinna på, kilometer efter kilometer. Jag njuter av ensamheten och enkelheten.  För mig är känslan efter ett långpass mer tillfredställande än höftvickningar i sambatakt.

Jag testade Zumba igår. Ett konditionskrävande danspass, influerat av salsa, samba, merenge och en massa andra exotiska danser. Rulla höfter, jucka, skaka allt som går att skaka... Var avslappnad, böj på knäna, släpp lös höfterna - Kom igen, släpp loss, ingenting är rätt, ingenting är fel. Yeee Zuuumba!!!!

Jag gav det verkligen en chans, det gjorde jag. Problemet var att mina höfter lossnade aldrig. Som ett stelopererat kylskåp gjorde jag mitt bästa för att följa våra otroligt inspirerande instruktörer, Daniel och Katriina. Det blev aldrig riktigt bra....och det var aldrig riktigt kul....för mig.

Salen var knöktjock med folk. Zumba verkar vara en träningsform som tilltalar många. Kul med något nytt.
Jag är jättenöjd och glad att jag vågade testa men...Zumba - nej tack!!

Pannlampa - helt OK!

Ny vecka, nya möjligheter.
Jag startade veckan med ett löppass efter middagen. Känns underbart att temperaturen stigit till närmare noll.
Blev knappa 8 km på 45 minuter. Kändes mycket bra. Bådar gott inför onsdagens lilla tävling.
Testade att springa med pannlampa. Har envisats med att hålla mig till vägar med belysning. Känner mig inte riktigt bekväm i att ge sig ut på becksvarta småvägar. Övervann detta i dag och testade några avsnitt i totalt kolmörker. Gick över förväntan, måste jag säga. Pannlampan vi har är inte den bästa men jag tycker att den lyste upp fullt tillräckligt. Känns som att det helt plötsligt öppnat sig nya möjligheter vad gäller kvällslöpning i mörker.

Här sprang jag idag - i kolmörker!