Först en lång, slöig förmiddag med bästa lilla tjejen. Sen snöskottning inklusive en svårforcerad plogvall vi fått under natten. Ett litet träningspass, kan man säga!
Sen har tösen varit på bio med morfar och sett Trassel.
Jag passade på att ta ett lugnt, långt, välbehövligt rensaskallen-pass. Fantastiskt skönt. Eftermiddagsolen sken och sjönk sakta.Tempraturen låg på några minusgrader. Perfekta förhållanden förutom underlaget. Är såååå less på snömodd nu.
När jag springer långt kommer jag ibland in i nåt slags meditativt tillstånd. Benen går av sig själv och i tanken befinner jag mig någon helt annan stans. Svårt att säga vart. Jag tror att det är det närmaste jag kan komma att tänka på ingenting. Så svårt att beskriva känslan...
Turen gick först från stan upp mot Granloholm, uppåt, uppåt. Sprang sedan så jag kom fram bakom sjukhuset. Observera min lilla sjukhusavstickate nedan. Passade på att, efter 9 km, låna toan av landstinget.... Sen drog jag vidare nerför och in bland okända villaområden. Tog bron över motorvägen till Skönsberg och sen vidare ner mot stan igen. Framme lagom till att filmen var slut! Biobesökarna var nöjda med filmen och jag mycket nöjd med min prestation!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar