Lång rask promenad på dryga sju kilometer. Hösten håller ett järngrepp om oss. Jag njuter, jag andas, jag hostar… Ja, fasen vad less jag är på den här förbannade hostan som bestämt sig för att hålla sitt järngrepp om just mig. Höst och hosta – det är det som gäller just nu!!
I går tog jag också en lång skön och mycket rask promenad och tanken och tron var att idag skulle jag vara så pass återställd att en lugn mil skulle vara realistiskt. Började också dagens tur med en dryg kilometers lätt löpning. Halsen sved och retade och nån riktig kraft i benen det fanns inte. Inte värt det, tänkte mitt realistiska och kloka jag. Fan, jag VILL VILL VILL springa tänkte den dumdristiga tjurskallen inom mig. Som tur är så har kloka Lena förmågan att visa vem som bestämmer.
Promenaden blev skön, kraftfull och fylld av positiva tankar, Hela tiden med Maria Mena i öronenen. Hade inte hört talas om henne tidigare men blev helt såld när jag såg henne på TV i morse. Håll till godo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar