 |
Spana in tjejen långt bak i svarta byxor och orange tröja. Det är jag det som går ut hårt i starten på Drakloppet i onsdags. Och vilket lopp det blev, riktigt jobbigt. Hade inte sprungit något sen fjälltrippen så jag var riktigt sugen på att ta ut steget och få upp lite fart. Bitvis gick det riktigt fort och bitvis precis tvärt om, jag gick i de brantaste backarna, |
Tuff bana som först går längs ån bort mot Tonhallen. Där viker den av upp mot Norra bergert. Stigningen är så brant att för mig var det helt omöjligt att spring uppför. Sen slingrade sig banan uppe på Norra. Mycket nerför, mycket uppför innan man kunde släppa på de sista kilometrarna ner till stan och målgången på torget.
Några kilometer från mål, i en stenig nedförsbacke, lyckades jag trampa snett. Inte bara ett lätt snedsteg utan foten verkligen vek sig under mig. Jäklar! Otroligt nog lättade smärtan snabbt och jag kunde öka fartan igen. Tänkte inte så mycket på det här under kvällen men vaknade på natten av att det smärtade i foten så mycket att jag låg vaken flera timmar. Inte hade jag några värktabletter hemma heller... Många tankar han flyga genom mitt huvud den natten. Nu är löparsäsongen över, ingen Tjejmil, inget Lidingölopp....
Dagen efter var jag fortfarande rätt öm men det kändes ändå ok, och idag känner jag ingenting. Otroligt men sant!! Blir ingen löpning förrän tidigast södagkväll och då får det bli ett lätt pass bara för att känna sig för. Veckan därpå börjar jag jobba och har inte tösen hos mig så då är tanken att det ska bli många långa mil....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar