Hade känt mig smått hängig och frusen hela dagen och förstod att det kanske inte skulle gå i nåt rasande tempo. Men hur det än är, när jag står där vid starten och väntar så händer något. Situationen triggar något…Och när alla 20 drar iväg så pumpar adrenalinet lite extra och tanken kommer: Äh, va fan, nu kör jag, går det så går det…Tjo ho!!
Men den här gången gick det inte. Kändes som att ta tre steg fram och ett bak. Huvudet ville men benen var inte alls med på noterna. Tung andning trots det makliga tempot. Det kändes som jag stapplade fram. Det senare kan jag faktiskt till en del skylla på mina helt värdelösa skor. Känns som att springa iett par platådojor. Det är ett par Nike trailskor budgetmodell. Bara måste investera i något bättre. Icebugs eller kanske de här kan vara något. Hittade dom på sportamore.se
Kanske bättre än icebugs. Då kan jag använda dom även på barmark när jag ska studsa ut i terrängen. Ursnygga, i alla fall.
Ja, och hur slutade det hela då. Jo, av de fem deltagande damerna kom jag femma. En liten tröst kan ju vara att jag hade ett antal äldre herrar bakom mig.
Ikväll väntar lite städning och målning av ful träbyrå och om orken finns lite senare lufsar jag ut några kilometer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar