Har länge varit fokuserad på att springa långt. Ständig planering för att få till det där nödvändiga långpasset på helgen. Sambon har varit fantastisk och tagit bilen och mött upp mig halvvägs med en macka och blåbärssoppa. (Sportdryck av alla de slag kan slänga sig i väggen - Det bästa jag dricker på ett långpass är vatten och blåbärssoppa.) Nu efter Lidingöloppet känner jag mig mätt på att springa långt. Kommer inte längre den här säsongen. Mina tre mil på Lidingö blev ett kvitto på att all träning ger resultat. Och med resultat menar jag inte bara att faktiskt klara att springa tre mil under 3.15, som var mitt mål, utan det mest värdefulla resutatet är att jag blir tillfreds, mår bra i kropp och själ. Sann tillfredsställelse.
Nya tag och dags igen att försöka springa fort istället för långt. Förmiddagsturen idag blev en runda på 6,5 km i varierande tempo. Kilometer tre drog jag på ordentligt, gick i 4.45-tempo. Måste få upp lite fart i kroppen innan söndag. Då väntar årets sista lopp, Hässelbyloppet. Vad jag har hört så ska man persa på milen så är det i Hässelby. Vi får väl se... mina 51.24 på Tjejmilen kanske kan få sig en match.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar