Medicin

Jag var hos snälla farbror Doktorn idag. Nu ska den onda hostan fördrivas men starka grejer. Ingen löpning idag men jag skulle bra gärna vilja... Jag åker ner på Helex och kör ett corepass, i alla fall. Det kan väl inte skada??

Höst och hosta

Lång rask promenad på dryga sju kilometer. Hösten håller ett järngrepp om oss. Jag njuter, jag andas, jag hostar… Ja, fasen vad less jag är på den här förbannade hostan som bestämt sig för att hålla sitt järngrepp om just mig. Höst och hosta – det är det som gäller just nu!!

I går tog jag också en lång skön och mycket rask promenad och tanken och tron var att idag skulle jag vara så pass återställd att en lugn mil skulle vara realistiskt. Började också dagens tur med en dryg kilometers lätt löpning. Halsen sved och retade och nån riktig kraft i benen det fanns inte. Inte värt det, tänkte mitt realistiska och kloka jag. Fan, jag VILL VILL VILL springa tänkte den dumdristiga tjurskallen inom mig. Som tur är så har kloka Lena förmågan att visa vem som bestämmer.

Promenaden blev skön, kraftfull och fylld av positiva tankar, Hela tiden med Maria Mena i öronenen. Hade inte hört talas om henne tidigare men blev helt såld när jag såg henne på TV i morse. Håll till godo.

Saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig...

Saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig. För några veckor sedan dundrade flera tusen löpare fram över Grönsta gärde med många härliga mil framför sig. Jag var inte en av dessa lyckliga. Känns surt! Nu har det gått en tid och naturligtvis är inte det här det värsta som kan hända - Herre gud, jag är frisk och det kommer flera lopp!
Råkade ut för en lömsk förkylning som satte sig på lederna. Gick inte att springa, gjorde ont i vrister, fotleder, benhinnor och till och med i handlederna när jag sprang. Har sakta men säkert börjat ta mig tillbaka.  Rask promenad är en underskattad träningsform....
I går eftermiddag innan jag hämtade tösen på skolan sprang jag sju km och det var första gången sen det här började som jag kände att det fanns fart i benen och att jag kunde spring avslappnat och, det viktigaste, det gjorde inte ont det minsta. Underbara känsla!
I dag är det en fantastisk höstdag. Frostig gräsmatta utanför fönstret och solen skiner. Lånar bort lilla F några timmar och ger mig upp på Södra för nån mil i skogen.

Promenad

En envis, rosslande hosta har bitit sig fast. Efter en lång vecka utan träning snörade jag på mig skorna igår. Måste börja få igång kroppen. Snart bara en vecka kvar...
Tog en rask promenad med några få, lätta löpinslag. Att promenera gick bra men så fort jag började springa rusade pulsen som den aldrig annars gör. Tyder väl på att jag fortfarande har en infektion i kroppen. Men det mest oroväckande var att jag fick så ont i vristerna. En diffus, lätt värkande, stelhet... Inte bra...
Är på väg till Stockholm nu, hemma i morgon kväll, så nästa pass blir först på lördag. Jag håller tummarna för att jag är bättre då...

Förkyld...

Jag är förkyld. Har inte sprungit sen onsdag förra veckan. Känns förjävligt, rent ut sagt. Lidingöloppet bakom nästa krök. Skulle ju ta mig dit med styrka, spänst och självförtroende. Ingen styrka och spänst, kroppen känns bara slapp och trött. Självförtroendet tappade jag bort längs Sidsjöspåret förra onsdagen. Tror att det simmade ut och sjönk som en sten..

..men i morgon ska jag återerövra det. Jag ska lyssna på Mia Törnblom i nästan två timmar i morgon kväll. Borde ge nånting tycker jag. Sen kanske kraxet i halsen är tillräckligt borta tills på onsdag då jag får tanka lite löparenergi med gänget och några riktigt grisiga intervaller.

Lidingöloppet ska minsann få med mig att göra!!!!