Jag blir så förbannad

Jag blir så förbannad. Så arg och ledsen.
Jag vill inte vara rädd på mina löprundor. Jag vill inte behöva känna skräcken gripa ta och pulsen skjuta i höjden som på värsta intervallpasset.
Jag pratar om lösa  hundar och om deras ägar som har en förbannad skyldighet att hålla sin hundar kopplade.

För inte så länge sedan råkade jag ut för följande.
Jag ser på långt håll två hundar springa lösa inne på en gård som jag snart kommer att passera. Jag ser också en person ute på gården. När jag kommer lite närmare upptäcker jag till min lättnad att den här personen sett mig. Bra, tänker jag, nu kan hon ha koll på hundarna så att de inte rusar ut i vägen.
Jag drar ner på tempot, springer med knutna händer, rädslan finns där. Jag närmar mig allt mer.
Nu ser hundarna mig och sätter i väg ut mot vägen . Jag förväntar mig att personen där inne på gården ska skrika åt sina djur att komma tillbaka, bli förbannad men ingenting händer....
På ett ögonblick har jag hundarna runt mig, hoppandes och gläfsandes. Jag är rädd för hundar!!! RIKTIGT RÄDD! Ska inte behöva utsättas för detta.
- Dom är inte farliga, hör jag någon ropa.
Nu är paniken nära. Tror att jag gråter.
-Ta bort dom!!! skriker jag i panik.
Inget händer.
Med händerna för ansiktet går jag med raska steg därifrån. Hundarna ger upp och lommar tillbaka till sin matte som inte gör nånting. Jag fattar inte. Borde hon inte ha läxat upp sina hundar, bett mig om ursäkt kanske?? Jag var så upprörd att jag bara ville därifrån. Skulle naturligtvis ha stannat och pratat med den där usla hundägaren. Suck! Lätt att vara efterklok.
Nåja, inget pucko till hundägare ska kunna stoppa mig från att springa. Jag måste tro att de flesta beter säg bättre än vad den här gjorde.